Lucka 20
Natten i Ruddalen hade varit lång. Trollen hade så mycket att berätta om de gamla delarna av Göteborg och de hade visat Näcken en del av sitt underjordiska rike. Med ett sådant intressant samtal hade Näcken nästan glömt julstaden och när han kom ihåg varför han hade kommit till Göteborg, visade klockan reden två på eftermiddagen. Om han ville veta mer om julstaden och jultomten, så måste han iväg.
Men Näcken kom inte så väldig långt. Han närmade sig Slottsskogen med sina stora träd, fåglar och små sjöar, och han bestämde sig att stanna här och utforska området. Det var ju bara den 20 december och jul firade människorna den 24 december. Dessutom hörde han att staden nu fanns i närheten. Från observatoriet kunde han även se de många byggnaderna. Han tyckte att det säkert var mycket roligare att vara här i naturen än mitt i människovimlet. Imorgon var också en dag.
Även om Näcken inte kunde se och träffa alla djur som fanns här i Slottsskogen under sommaren, så fanns det ändå tillräckligt många för att prata med. Fåglarna och naturväsen visste oftast mycket mer om en stad än om människor. En blåmes berättade för Näcken att Slottsskogen var mycket äldre än Göteborg självt och att den tillhörde, under medeltiden, slottet Älvsborg som fanns bara kvar som en ruin. Visserligen liknade Slottsskogen fram till slutet av 1800-talet inte parken som Näcken upptäckte nu. Här fanns det verklig skog, skog som man nu såg försvinna i de stora skogsområdena i norra Sverige.
Och som vanligt glömde Näcken tiden när han fick höra så intressanta berättelser och när mörkret föll över Slottsskogen, hade han inte ens sett hälften av området. Men julstaden flög ju inte iväg, som kanske de som berättade så livligt att Näcken nästan trodde att han levde i dåtiden när Göteborg bara var en massa lera och att alla intressanta områden fanns utanför den berömda julstaden.
Även om Näcken inte kunde se och träffa alla djur som fanns här i Slottsskogen under sommaren, så fanns det ändå tillräckligt många för att prata med. Fåglarna och naturväsen visste oftast mycket mer om en stad än om människor. En blåmes berättade för Näcken att Slottsskogen var mycket äldre än Göteborg självt och att den tillhörde, under medeltiden, slottet Älvsborg som fanns bara kvar som en ruin. Visserligen liknade Slottsskogen fram till slutet av 1800-talet inte parken som Näcken upptäckte nu. Här fanns det verklig skog, skog som man nu såg försvinna i de stora skogsområdena i norra Sverige.
Och som vanligt glömde Näcken tiden när han fick höra så intressanta berättelser och när mörkret föll över Slottsskogen, hade han inte ens sett hälften av området. Men julstaden flög ju inte iväg, som kanske de som berättade så livligt att Näcken nästan trodde att han levde i dåtiden när Göteborg bara var en massa lera och att alla intressanta områden fanns utanför den berömda julstaden.
Copyright: Herbert Kårlin
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar