Lucka 3
Näcken satte sig några minuter vid älven och funderade om han skulle använda trolleri för att komma till nästa etapp eller om han skulle fortsätta att simma. Vattnet var inte så inbjudande. Salthalten hade minskat, men nu var vattnet blandat med olja och det fanns så mycket skräp, så han började att drömma om rent vatten och en källa för att tvätta sig i.
Men sen bestämde sig Näcken att hoppa tillbaka i älven då han kunde se den stora bron som hette Älvsborgsbron. Där började ju julstaden och då var det bäst att se härligheten från sitt element, vattnet. Näcken var snabbare än den gigantiska färjan som närmade sig bron och efter två minuter hamnade han vid en kaj direkt framför Älvsborgsbron.
Näcken lämnade vattnet vid Röda Sten och trodde först att det var julens tecken eftersom rött ju var julens färg. När han tittade närmare, så fanns det inte så mycket rött på stenen. Stenen var nerkladdad liksom byggnaden som fanns lite längre bort. Näcken tittade till höger och vänster och upp på den stora bron. Nej, här började kanske Göteborg och en stadsdel med det vackra namnet Klippans kulturreservat, men julen hade inte kommit hit. Att Göteborg var en vattenstad det kunde Näcken tro, men julstaden? Inte ens på bryggan med de gamla båtarna kunde man se att julen närmade sig.
Men snart fattade Näcken att julstaden inte kunde börja på en plats med så få människor. Jultomten letade inte ensamheten som han själv ibland, han ville se lyckliga människor, barn och ljus, han ville höra prat och känna lukten av alla de goda läckerheterna som hörde julen till. Säkert skulle han hitta så en plats om han fortsatte sin resa i det smutsiga illasmakande vattnet.
Näcken lämnade vattnet vid Röda Sten och trodde först att det var julens tecken eftersom rött ju var julens färg. När han tittade närmare, så fanns det inte så mycket rött på stenen. Stenen var nerkladdad liksom byggnaden som fanns lite längre bort. Näcken tittade till höger och vänster och upp på den stora bron. Nej, här började kanske Göteborg och en stadsdel med det vackra namnet Klippans kulturreservat, men julen hade inte kommit hit. Att Göteborg var en vattenstad det kunde Näcken tro, men julstaden? Inte ens på bryggan med de gamla båtarna kunde man se att julen närmade sig.
Men snart fattade Näcken att julstaden inte kunde börja på en plats med så få människor. Jultomten letade inte ensamheten som han själv ibland, han ville se lyckliga människor, barn och ljus, han ville höra prat och känna lukten av alla de goda läckerheterna som hörde julen till. Säkert skulle han hitta så en plats om han fortsatte sin resa i det smutsiga illasmakande vattnet.
Copyright: Herbert Kårlin
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar