Julkalender Göteborg: stenålder

08 december 2015

Nya Varvet, örlogshamn och fängelse

Lucka 8

Nya Varvet hade ingen större betydelse innan Gustav II Adolf grundade Göteborg. De få fynd från stenåldern i området utesluter en tidig bosättning och när Karl IX och Gustav II Adolf började att försvara mynningen av Göta älv mot möjliga fiender trodde de att man måste försvara staden längre ut vid Västerberget. Just därför byggdes Nya Älvsborg fästning i Älvsborgsfjorden.

Nya Varvet, fängelse

Nya Varvets historia börjar cirka år 1700 när den Stora Nordiska kriget började. Två år tidigare hade den 15-årige kung Karl XII planerad att förstärka sjöförsvaret på västkusten och letade efter en permanent örlogsstation i Göteborg. Nya Varvet var som skapad för kungens idé och snart fanns det i hamnen tre örlogsfartyg. De alternativa hamnar vid Tångudden, Stigberget och Stora Bommen visade några nackdelar eftersom kungen sökte en plats som var långt utanför Göteborg men samtidig tillräcklig säker från fienden

När den Stora Nordiska kriget slutade 1721 förblev Nya Varvet örlogshamn. Med Napoleonkriget i början av 1800-talet visade sig att hamnen och området var föråldrad. Marinbasen bygges ut och moderniserades, men eftersom Göteborg aldrig var hotad under krigen, så förlorade örlogshamnen vid Nya Va,rvet sin betydelse och några decennier senare fanns det tomma byggnader och en övergiven hamn. Bara efter Unionsupplösningen med Norge och de båda världskrigen utökade den militära aktiviteten i Nya Varvet för kort tid.

I slutet av 1800-talet var örlogshamnen vid Nya Varvet nästan övergiven. Militären ville ändå inte sälja området och letade efter en lösning. 1870 överlåt dem området till Fångvårdsstyrelse, på villkor att de kunde återta Nya Varvet om det blev nödvändig för landets säkerhet. I början blev Nya Varvet en arbetsanstalt för ynglingar, sedan en centralfängelse för män och slutligen en fängelse för kvinnor. Under 1980-talet slutade den militära aktiviteten i Nya Varvet och de första bostadshus förvandlade området på nytt.

03 december 2015

Mellan Asperö och Rivö till fastlandet

Lucka 3

Även på Asperö hittade man föremål från stenåldern som bevisar att den södra skärgården vid Göta älvs mynning var bebodd långt innan Göteborgs historia börjar. Namnet Asperö används första gången på 1200-talet, men ingen vet vilken roll ön spelade på den tiden eftersom namnet berättar bara att det fanns många aspar på ön, ingen berättade oss om det fanns hus och vem öns ägare var. Säkert är däremot att livet var hård på ön och att Asperö upplevde svåra tider med alla stridigheter mellan Danmark och Sverige.

När Karl IX byggde sin Götheborg vid Färjenäs på Hisingen och Gustav II Adolf senare dagens Göteborg fanns det i alla fall några hus på Asperö och 1780 räknade man redan 40 hus. Jämfört med andra öar i södra skärgård fanns här redan under 1800-talet en riktig by. Liksom på Brännö var öborna inte bara fiskare. Majoritet av invånarna var fiskarbönder som hade en båt för att fiska, odlade grönsaker in öns dalgångar och hade en gemensam betesmark på grannön Rivö.

Vändningen kom för Asperö med andra Världskriget. Jordbruket var inte längre lönsam och de sista bonden hade lämnad ön. När kriget var slut och militären hade också lämnad Brännö upptäckte de välbärgade Göteborgare ön som semestermål och de äldre byggnader förvandlades till sommarbostäder. Stanna sommaren på Asperö var i början en lyx och hade även fördelen att den växande utländska turism kunde inte nå en enda ö i södra skärgård. Hela området var till 1997 militärt skyddsområde och utlänningar fick inte närma sig öarna.

De som kommer idag till Asperö hittar inte längre de gamla åkermark. Under 1970-talet blev det modernt att bo på Asperö och att jobba i Göteborg. Snart var åkermarken på ön bebyggd med hus och de tidigare åkrarna blev gräsmatta. Eftersom Asperö inte längre är ett militärt skyddsområde ser man nu under sommarmånader mer och mer utländska turister anlända och Asperö blir, som alla andra öar i södra skärgård en turistisk magnet som går i vilofas när höstvindar börjar blåsa över ön.