Julkalender Göteborg: Gustav II Adolf

Visar inlägg med etikett Gustav II Adolf. Visa alla inlägg

01 december 2016

Från Götheborg till Göteborg

Gustav II Adolf, en av Sveriges mest kända krigarkungar, önskade sig ett stort och starkt Sverige som var på ett enkelt sätt att försvara och var aktat av alla europeiska länder. Men kungen tänkte inte bara på makt och inflytande, han drömde också om rikedom genom handelsstäder. För sistnämnda var en stad vid Göta älvs mynningen ett måste eftersom här fanns det Sveriges enda vattenväg utan tullar, den enda väg till rikedom. Problemet var endast att norrmännen och danskarna fanns väldig nära Göta älvs mynningen.

Gustav II Adolf visste att danskarna hade ett öga på mynningen. När han var barn hade han besökt Götheborg, staden som hans pappa hade byggd här vid älven. Gustav var sju år när sin pappa, kung Karl IX, byggde sitt Götheborg, en stad utan befästning och med en hamn direkt vid vattnet. Och när Gustav var sjutton och blev kung, fanns det bara några stenar kvar från Götheborg och askan var fortfarande varm. Danskarna hade staden fullständig förstört och soldaterna på Älvsborgs Fästingen, på andra sidan av vattnet, kunde inte hindra fienden från att bränna ned hela staden.

Drömmen om en stad vid Göta älvs mynning var ändå bra tyckte Gustav II Adolf år 1611 när han blev Sveriges kung. Visserligen hade den unga kung ärvt en krig mot Ryssland och en till mot Danmark, men Gustav II Adolf var helt säkert på att vinna och skapa en svensk storrike - och staden vid mynningen var en pusselbit. Även namnet Göteborg var ett bra namn med historisk betydelse. Gustav var övertygad att fem år var en realistisk tid för att skapa ett storrike, och för att bygga Göteborg behöves förmodligen inte mer an 24 dagar.

Ändå blev några frågor kvar. Kungen själv var tvungen att kämpa mot fienden och för att bygga en stad måste man vara i den framtida Göteborg. Även de få byggmästare Sveriges behövdes vid fronten. Kanske fanns det en byggmästare för att planera staden, men att han stannade i Göteborg var utesluten. Så växte idén att invandrare skulle bygga Göteborg. Det fanns Holländare och Tyskar som hade pengar, ambitioner och som var lika säker som Gustav II Adolf att Sverige var på väg att bli ett storrike.

24 december 2015

Lilla Bommen och Göteborgs stadskärna

Lucka 24

Vid Lilla Bommen slutade Gustav II Adolf:s Göteborg med två bastioner och en tullstation. Lilla Bommens hamn är den enda hamnanläggning i Göteborg som finns kvar från 1600-talet, men bara en del finns kvar. Det finns inte längre några fraktfartyg i hamnen, det är decennier sedan att fritidsbåtarna tog över hamnen som ligger nära Göteborgs stadskärna. Alla varorna till det stora inköpscentrumet Nordstan, bredvid Lilla Bommen, kommer med lastbilar och inte längre med pråmar eller båtar.

När man idag betraktar hamnen Lilla Bommen så ser man på ena sidan Göteborgs Operan och på andra sidan kontorsbyggnader med Läppstiftet. På torget Lilla Bommen finns det två magasinsbyggnader längs kajen. Endast de båda skjulen går tillbaka till början av 1900-talet och är en rest av den tiden när Lilla Bommen var en plats för godshantering och hamnverksamhet. Tidigt 1900-tal byggdes här ett stationshus och mellan 1880 och sent 1950-tal trafikerade Västgötabanan på platsen.

Barken Viking, som ligger vid Gullbergskajen vid Lilla Bommens, är det största segelfartyg som byggts i Norden, men den fyrmastad barken seglade aldrig för Sverige. Segelfartyget sjösattes år 1906 i Köpenhamn som ett dansk skolfartyg och blev svensk år 1951. I början blev barken Viking i Göteborg en sjömansskola och idag hittar man här ett hotell, en restaurang och konferensanläggningar. Eftersom Barken Vikings högsta mast är högre an Älvborgsbrons brospannet stannar fartyget också in framtiden i Göteborg.

Men även dagens Lilla Bommen skall förändras de kommande åren. År 1936 fylldes kanalen från Lilla Bommen till Gustav Adolf Torg och med den nya Götaälvbron, med namnet Hisingsbro, förändras hela området. Det finns redan planer för nya byggnader, Göteborgare och besökare får en bättre tillgång till vattnet och snart är hamnhistorian vid Lilla Bommen en del av Göteborgs glömda historia.

21 december 2015

Frihamnen 100 år i Göteborg

Lucka 21

Redan 1894 diskuterade man i Göteborg att bygga en större centralhamn för den växande sjöfarten. Det dröjde till 1915 tills stadsfullmäktige kunde enas om platsen för Frihamnen. Efter det att kungen år 1918 gav tillstånd till byggnaden grundades två år senare Göteborgs Frihamns AB och den 31 augusti 1922 invigde kronprins Gustaf Adolf hamnen som skulle komma att förändra Göteborgs framtid.

Fram till 1960-talet var Frihamnen i centrala Göteborg präglad av en pulserande godshantering. Stora fartyg med kaffe, te och bananer lade till. Dygnet runt fanns det aktiviteter längs kajerna och lyftkranarna rörde sig hela tiden som jättar med nya laster. Varje vecka kom två kylfartyg med bananer från Central- och Sydamerika. Varje år kom tio miljoner kartonger om 20 kilo med bananer till Frihamnen. Den sista bananbåten lämnade hamnen i slutet av december 2000.

Mycket förändrades för Frihamnen med 1960-talet. Fartygen blev större, Älvsborgsbron byggdes och Göteborg byggde gigantiska hamnanläggningar långt ute på Hisingssidan. Idag hamnar även bananer i Skandiahamnen och transporteras inte längre i kartonger men i kylcontainrar. Dem senaste tio år lämnade först DFDS Seaways Frihamnen och senare också Stena Scanrail.

Idag är det bara några mindre kryssningsbåtar som lägger till i Frihamnen. För de stora fartygen är Älvsborgsbron för låg och för de finns det ingen chans att komma nära staden. För några år används Frihamnen nu för festivaler och tävlingar men 2021, ett år innan Frihamnen blir 100 år, skall de finnas hus, skolor, affärer och en parkanläggning på Frihamnen och skapa en förbindelse mellan Gustav II Adolf:s Göteborg och Hisingen.

20 december 2015

Stora Hamnkanalen den första hamnen i Göteborg

Lucka 20

År 1620 började arbetet med Stora Hamnkanalen, innan staden Göteborg fanns. Efter två års byggarbete öppnades inte bara kanalen utan även den första hamnen i Göteborg. Från början fanns det här stenkajer som började vid mynningen och lede in till den delen som skulle bli Göteborgs center. Snart byggdes de första husen längs Stora Hamnkanalen. Residenset, som byggdes mellan 1648 och 1650, är det enda huset som finns kvar från den tiden och visar att det var bara de rikaste i den nya staden som hade pengar för att bo längs hamnen.

Om man pratar om Stora Hamnkanalen och den första hamnen i Gustav II Adolf:s Göteborg, så måste man tillägga att det inte var en hamn i dagens mening. Vattendjupet var så lågt att bara pråmar kunde passera och större båtar låg vid Klippan och senare också vid Stigbergskajen. Efter många olyckor på älven och i Stora Hamnkanalen försågs år 1670 sjökartan för Göta älv och kanalen med prickar för att undvika större problem.

För över 200 år blev Stora Hamnkanalen med Skeppsbron och Packhuskajen Göteborgs hamn. Kanalen var mycket frekventerat in på 1900-talet. Längs hela kanalen fanns det båtar och liv, men allt tog slut när man byggde dagens broar som inte kunde öppnas längre. Idag är det bara turistbåten Paddan som under sommaren använder Stora Hamnkanalen, och ibland en kajak eller en mindre motorbåt som vill väcka uppmärksamhet.

Vid Stora Hamnkanalen utspelades också en viktig del av Sveriges historia. Härifrån emigrerade över en miljon Svenskar för att lämna fattigdomen i Sverige med förhoppningen om att ha det mycket bättre på andra sidan av Atlantiska oceanen. Sista byggnaden som de besökte var Gamla Tullhuset som byggdes år 1866. År 2002 öppnades i byggnaden ett av de fyra statliga kasinon och från 2003 flytta även Emigranternas hus in på den övre våningen. Genom ett resecentrum vill staden Göteborg uppmärksama Stora Hamnkanalen på nytt och skapa en ny mötespunkt.

17 december 2015

Lindholmen, vägen till Science Park

Lucka 17

Lindholmen fick sitt namn efter de stora lindskogar som fanns på ön Hisingen och som försvann delvis i och med Göteborgs varvshistoria och resten försvann när staden Göteborg bestämde att ön skulle vara en del av Göteborg, staden som Gustav II Adolf hade grundat. Fram till 1855 var Lindholmen skild från fastlandet. Hisingsbron, den första fasta förbindelsen mellan fastlandet och ön, invigdes den 1 december 1874. Innan dess fanns det bara en färja vid Klippan som trafikerade mellan Älvsborgs stad och Färjestaden.

Man vet inte vilken roll Lindholmen spelade under vikingatiden och inte heller vem det var som bodde här från stenåldern till järnåldern. Ett fynd berättar tyvärr inte så mycket. Därför börjar Lindholmens historia i mitten av 1200-talet när Håkan av Norge och Birger Jarl träffades i Lindholmsslottet på Slottsberget. Mötet avslutade inte de ständiga striderna mellan Sverige, Norge och Danmark, men Lindholmen blev svenskt och hade från den tiden en bättre tillgång till Göta älvs mynning.

Under 1500-talet planerade Gustav Vasa en stad i dagens Lindholmen, men motstånden från staden Nya Lödöse var för stor och den politiska läge på Hisingen var spänd. 100 är senare skulle Gustav II Adolf grunda och befästa Göteborg på fastlandet, på andra sidan älven. Men redan under Gustav Vasa började skeppsbyggeriet på Lindholmen som skulle, under andra halvan av 1800-talet, utveckla sig till Göteborgs viktigaste industri.

Under 1980-talet kom den stora varvskrisen och Lindholmen förändrades. Det började med några utbildningscenter för tidigare varvsarbetare och när staden Göteborg i början av 1990-talet tog över ansvaret för Lindholmen, placerades sex gymnasieskolor på Lindholmen och dagen Science Park började växa fram. I dag är Lindholmen Göteborgs utbildnings- och forskningscenter som töms fredag kväll och vaknar vid liv på måndag morgon.

14 december 2015

Fiske och fiskehamnen i Göteborg

Lucka 14

Tvärs över Göta älv från Eriksberg räknat hamnar man vid Göteborgs fiskehamn och Sveriges största fiskeauktion, utan att man ser ett enda fiskebåt i området. Och historiskt sett fanns det här varken den första fiskehamnen och inte heller Göteborgs första handelsplats för fiske. Redan på 1400-talet fanns det en fiskehamn vid Klippan och på den tiden hade Älvsborgs slott även fiskerättigheter i delsjöarna och fick därifrån insjöfisk, kräftor och ål. Troligen fanns det i Älvsborgs stad även de första fiskehandlarna i Göteborgstrakten.

Efter det att Gustav II Adolf hade grundat dagens Göteborg hamnade nästan all fiskehandel i Göteborg inom vallgraven. I början lade fiskebåtarna till vid Lilla Torget och sålde fångsten direkt från båtarna, senare flyttades verksamheten till Stora Bommen och ännu senare till Stora Torget, den nuvarande Gustav Adolf Torg. När Göteborgs stad bestämde att platsen skulle bli ett paradtorg, flyttades försäljningen till Fisktorget, där man år 1874 byggde Feskekôrkan.

I början av 1900-talet blev fiskeflottan större, fiskehandeln expanderade och fisket förvandlades i Göteborg till en industri. Nu behövdes det inte bara en fiskehamn men också plats för fiskeförädling, packningshallar och en kaj för de stora fiskebåtar. Första tanken av stadsfullmäktige var att bygga den nya fiskehamnen i Långedrag, men hela området tillhörde inte Göteborg på den tiden och bygga en hamn i Långedrag kunde bryta mot kommunallagen. Slutligen fattade man beslutet att bygga fiskehamnen precis där var vi hittar den idag. I mitten av 1900-talet var Göteborgs fiskehamn en av de största i Sverige och även större fiskebåtar kunde lägga till vid kajen.

På 1950-talet utvecklades området bakom fiskehamnen, trålare blev större och fiskehamnen flyttades mer och mer till Fiskebäck. Bara en mindre fiskeindustri och fiskeauktionen stannade kvar i fiskehamnen. I stället för fiskebåtar transporterade numera lastbilar fisken från Fiskebäck till fiskeauktionen. Göteborgs stad verkar inte längre vara intresserad av fiskeaktivitet och de första sju trålarna tänker nu flytta till Skagen som redan har börjat med en internetfiskauktion. Det finns en stor chans att Danmark i framtiden skall ta över Göteborgs handel med fisk och en industri försvinner från staden.

12 december 2015

Svenska Ostindiska Kompaniet och Sjömagasinet

Lucka 12

Redan Gustav II Adolf ville på sin tid skapa handelskompanier i Sverige eftersom andra länder gjorde stora vinster med handel med Asien, Afrika och Amerika. 1626 fick holländaren Willem Usselincx alla privilegier för att handla med Asien, men krig och handel gick inte ihop och projektet dog innan det första fartyget lämnade hamnen in Göteborg. Det tog över 100 år innan Sverige fick sitt handelskompani och 1731 grundades det Svenska Ostindiska Kompaniet med huvudkontor i centrala Göteborg.

Sjömagasinet och Sankta Birgitta i Klippan

Svenska Ostindiska Kompaniet hade ändå ett problem, de stora fartygen kunde inte komma längre in än till Klippan, ett område med industri långt ifrån staden Göteborg. Det fanns bara en lösning, att bygga en hamn och lagerbyggnader i Älvsborgs stad och sedan hämta varorna med mindre båtar som kunde trafikera mellan Klippan och handelskontoret vid Stora Hamnkanalen.

De första decennierna lastade man troligtvis varorna från Kina direkt från de stora fartygen till mindre båtar och transporterade varorna till handelshuset. Men med den tredje oktrojen letade den Svenska Ostindiska Kompaniet efter en bättre möjlighet och byggde Sjömagasinet. Det timrade lagret var cirka 60 meter långt och hade nio rum för olika varor. Efter Kompaniets upplösning år 1813 blev byggnaden till ett sillmagasin, senare flyttade lotsarna och Tullverket in och 1984 öppnades en restaurang i lagret som utvecklades med tiden till en exklusiv restaurang vid hamninloppet.

Några år innan Svenska Ostindiska Kompaniet hade sitt lager i Klippan byggdes en smedja i närheten som tillverkade ankare för ostindiefararen och verktyg som behövdes på fartygen. Senare bedrevs i huset ett sillrökeri och ett gjuteri. På 1880-talet blev smedjan arbetsplats för fångarna på Nya Varvet. 1970-talet renoverade Göteborgs stad byggnaden som tillhör de äldsta som finns kvar i Klippan.

10 december 2015

Röda Sten och Göteborgs industrihistoria

Lucka 10

Röda Sten är ett mytomspunnet område i Göteborg som troligen fick sitt namn efter ett rödmålad flyttblock vid strandkanten av Göta älv. Ingen vet om stenen på 1000-talet utgjorde riksgränsen mellan Sverige och Danmark, om klippblocket var ett sjömärke under vikingatiden, eller om en av de andra myterna som berättas innehåller någon sanning. I alla fall finns stenen kvar på samma plats som för 1000 år sedan och är ett av Göteborgs landmärke.

Området som kallas Röda Sten låg från 1300-talet i Älvsborgs stad som fick en viktig roll under Gustav Vasa. Kungen bestämde 1547 att alla invånare av Nya Lödöse måste flytta till denna plats, en idé som var inte genomtänkt eftersom snart övertog danskarna slottet och 1563 var de flesta invånare från Älvsborgs stad tvungen att flytta tillbaka till Nya Lödöse. Efter Freden i Roskilde den 26 februari 1658, när danskarna inte längre urgjorde ett hot för Göteborg, utvecklades Älvsborgs stad på nytt.

Under det tidiga 1700-talet blev Röda Sten en industriområde, långt utanför staden som Gustav II Adolf hade grundat nästan 100 år tidigare. Den industriella utvecklingen började med ett glasbruk, ett grytgjuteri och några salterier. Några decennier tillkom också en repslagarbana. Med de många arbetare i området tog det inte länge innan de första krogar öppnade nära vattner. Krögare köpte brännvinet särskild från smugglarna som lade till med sina båtar vid Röda Sten.

När den skotske David Carnegie i början av 1800-talet kom till Älvsborgs stad blev Röda Sten, tillsammans med Klippan, den viktigaste industriområde Göteborgs. I mitten av 1800-talet fanns det en sockerfabrik, en bryggeri och flera hantverkare flyttade till området. Den industriella nedgången kom med 1900-talet och när man byggde Älvsborgsbron revs nästan alla byggnader i Röda Sten, utom pannhuset, som inhyser nu Röda Sten Konsthall. Grannområdet Klippan hade mer tur och kunde behålla flera byggnader som är vittne av Göteborgs industrihistoria.

08 december 2015

Nya Varvet, örlogshamn och fängelse

Lucka 8

Nya Varvet hade ingen större betydelse innan Gustav II Adolf grundade Göteborg. De få fynd från stenåldern i området utesluter en tidig bosättning och när Karl IX och Gustav II Adolf började att försvara mynningen av Göta älv mot möjliga fiender trodde de att man måste försvara staden längre ut vid Västerberget. Just därför byggdes Nya Älvsborg fästning i Älvsborgsfjorden.

Nya Varvet, fängelse

Nya Varvets historia börjar cirka år 1700 när den Stora Nordiska kriget började. Två år tidigare hade den 15-årige kung Karl XII planerad att förstärka sjöförsvaret på västkusten och letade efter en permanent örlogsstation i Göteborg. Nya Varvet var som skapad för kungens idé och snart fanns det i hamnen tre örlogsfartyg. De alternativa hamnar vid Tångudden, Stigberget och Stora Bommen visade några nackdelar eftersom kungen sökte en plats som var långt utanför Göteborg men samtidig tillräcklig säker från fienden

När den Stora Nordiska kriget slutade 1721 förblev Nya Varvet örlogshamn. Med Napoleonkriget i början av 1800-talet visade sig att hamnen och området var föråldrad. Marinbasen bygges ut och moderniserades, men eftersom Göteborg aldrig var hotad under krigen, så förlorade örlogshamnen vid Nya Va,rvet sin betydelse och några decennier senare fanns det tomma byggnader och en övergiven hamn. Bara efter Unionsupplösningen med Norge och de båda världskrigen utökade den militära aktiviteten i Nya Varvet för kort tid.

I slutet av 1800-talet var örlogshamnen vid Nya Varvet nästan övergiven. Militären ville ändå inte sälja området och letade efter en lösning. 1870 överlåt dem området till Fångvårdsstyrelse, på villkor att de kunde återta Nya Varvet om det blev nödvändig för landets säkerhet. I början blev Nya Varvet en arbetsanstalt för ynglingar, sedan en centralfängelse för män och slutligen en fängelse för kvinnor. Under 1980-talet slutade den militära aktiviteten i Nya Varvet och de första bostadshus förvandlade området på nytt.

05 december 2015

Från Saltholmen till Skandiahamnen

Lucka 5

När man lämnar Saltholmen och tar Älvsborgsfjorden uppströms så ser man på vänstra sidan av älven Göteborgs hamn med Arendal, Älvsborgshamnen och Skandiahamnen och de stora fartygen som ligger vid kajerna. Hela hamnområdet ligger på Hisingen, en av Sveriges största öar som till största delen tillhörde Norge fram till 1658, sedan 40 år tillbaka är ön en stadsdel av Göteborg.

När Gustav II Adolf planerade en hamn i Göteborg hade han inte ens tanken på att bygga den på Hisingen. Inte bara därför att hela området var norskt på den tiden, men på den tiden fanns det knappast några vägar i hamnområdet. Visserligen fanns det redan under stenåldern boplatser på Hisingen och namnet Hisingen hittar man i de isländska sagorna, men i början av 1600-talet fanns det bara enstaka hus där hamnområdet ligger idag och Hisingen bestod mestadels av klippor, kullor och mycket skog.

Hamnområdet på Hisingen förändrades under 60-talet, när fartygen blev större och staden Göteborg planerade att bygge den största godshamn i Sverige. Idag finns det en kajlängd på 13,1 kilometer och hamnen indelas i flera delhamnar. Längst ut ligger hamnen för råolja, sen följer Skandiahamnen för containerfartyg och innan man kommer till Älvsborgsbron hittar man Oljehamnen med två av de fyra svenska raffinaderierna.

De senaste åren ser man längst ute i hamnen ibland kryssningsfartyg vid kajen, de giganter är för höga för Älvsborgsbron och även Göta älv är inte tillräckligt djup för oceanjättarna. Mitt i Älvsborgsfjorden upptäcker man en av de byggnader som går tillbaka till Drottning Kristina och Karl X. Gustav. Nya Älvsborgs fästing började byggas 1653 och färdigställdes 1658. Fästningen skulle försvara Göteborg mot den danska flottan, men med freden i Roskilde den 26 februari 1658 ändrades historiens förlopp.

03 december 2015

Mellan Asperö och Rivö till fastlandet

Lucka 3

Även på Asperö hittade man föremål från stenåldern som bevisar att den södra skärgården vid Göta älvs mynning var bebodd långt innan Göteborgs historia börjar. Namnet Asperö används första gången på 1200-talet, men ingen vet vilken roll ön spelade på den tiden eftersom namnet berättar bara att det fanns många aspar på ön, ingen berättade oss om det fanns hus och vem öns ägare var. Säkert är däremot att livet var hård på ön och att Asperö upplevde svåra tider med alla stridigheter mellan Danmark och Sverige.

När Karl IX byggde sin Götheborg vid Färjenäs på Hisingen och Gustav II Adolf senare dagens Göteborg fanns det i alla fall några hus på Asperö och 1780 räknade man redan 40 hus. Jämfört med andra öar i södra skärgård fanns här redan under 1800-talet en riktig by. Liksom på Brännö var öborna inte bara fiskare. Majoritet av invånarna var fiskarbönder som hade en båt för att fiska, odlade grönsaker in öns dalgångar och hade en gemensam betesmark på grannön Rivö.

Vändningen kom för Asperö med andra Världskriget. Jordbruket var inte längre lönsam och de sista bonden hade lämnad ön. När kriget var slut och militären hade också lämnad Brännö upptäckte de välbärgade Göteborgare ön som semestermål och de äldre byggnader förvandlades till sommarbostäder. Stanna sommaren på Asperö var i början en lyx och hade även fördelen att den växande utländska turism kunde inte nå en enda ö i södra skärgård. Hela området var till 1997 militärt skyddsområde och utlänningar fick inte närma sig öarna.

De som kommer idag till Asperö hittar inte längre de gamla åkermark. Under 1970-talet blev det modernt att bo på Asperö och att jobba i Göteborg. Snart var åkermarken på ön bebyggd med hus och de tidigare åkrarna blev gräsmatta. Eftersom Asperö inte längre är ett militärt skyddsområde ser man nu under sommarmånader mer och mer utländska turister anlända och Asperö blir, som alla andra öar i södra skärgård en turistisk magnet som går i vilofas när höstvindar börjar blåsa över ön.

22 december 2014

Näcken hittar en damm utan vatten

Lucka 22

Nu var Näcken på väg till människornas stad igen, men utan karta och kompass var det inte så lätt att hitta Kungsportsbron igen, platsen där Näcken tänkte att leta efter julstaden. När han tittade sig omkring, hittade han ingen kanal och ännu mindre bron som markerade gränsen till Gustav II Adolfs stad. Näcken hade hamnat i Renströmparken, som alla här kallade Näckrosdammen.

Näcken letade efter dammen, men utan resultat, dammen var borta och hela område var någon slags arbetsplats. När människor arbetade på en sådan plats, så var det inte bra alls. Oftast förändrade de så mycket att minnen bara försvann för att göra en plats för framtiden. Näcken tänkte på träden och buskarna och vem vet om Näckrosdammen, som hade ett så vackert namn, kom tillbaka. Människorna kunde förstöra 100-åriga minnen i loppet av en enda månad. Det hade Näcken upptäckt överallt i Sverige. Varför skulle julstaden vara annorlunda?

Med så mycket byggarbete fanns det inte så många fåglar och djur kvar, men slutligen hittade Näcken en skalbagge som tyckte att den här vintern var väldig varm. Andra år måste han gömma sig någon meter under jorden. Äntligen skulle även skalbaggen få träffa jultomten. Skalbaggen berättade att hela platsen var inte mer än 100 år gammal och att den byggdes för att fira Göteborg 300 år. Lite längre bort fanns det rester av en teater, men den var nerlagd för väldig många år sedan nu och kommer nog inte tillbaka. Men det fanns en tradition, att sjunga in våren på Valborgsmässoaftonen, vilket man gjorde varje år här vid Näckrosdammen.

Nu hade Näcken bara två dagar kvar för att hitta julstaden, julstråket och jultomten. Nu blev han verkligen orolig om han skulle lyckas i rätt tid. Om två dagar var det julafton och Näcken hade inte den blekaste aning om var julstaden Göteborg låg och hur han skulle hitta dit. I morgon måste han verkligen fundera över hur han kom fram till julstaden och på vilken plats han skulle träffa jultomten.

12 december 2014

Näcken kommer till Kungsportsbron

Lucka 12

Eftersom vattnet var Näckens element, så tog han kanalen längs Trädgårdsföreningen och kom efter en kort tid till Kungsportsbron, han var i nivå med vattnet och upptäckte bron på ett annat sätt än alla de som gick över den. Näcken tyckte om den mäktiga bron som hade ljusslingor som förmodligen tändes på kvällen. Utom ljusen fanns det tyvärr inte så många jultecken att se från vattenytan.

Näcken visste faktisk inte vad han letade efter och hur julstaden skulle se ut. I sina drömmar trodde han att det måste finnas jul överallt i en julstad och särskilt längs vattnet måste man ju kunna se att det var jul. Vattenstaden Göteborg hade säkert glömt att vattnet var Göteborgs tecken och att staden grundades precis därför att staden hade tillgång till hela världen och att kanalerna spelade en viktig militärisk och ekonomisk roll för Gustav II Adolf.

Kungsportsbron var mycket större än bron vid slussen och måste därför vara väldig viktig för de som bodde i Göteborg. När Näcken funderade över brons historia hörde han plötsligt några fiskar som pratade om denna monumentala bro och han hörde att Kungsportsbron inte var gammal alls och att det på samma ställe hade funnits flera andra broar. Och namnet Kungsportsbron skulle bara påminna om att det en gång fanns en jättestor port här som var en del av Göteborgs befästning. Här vid Kungsportsbron slutade Göteborg på 1600-talet och till vänster om bron fanns det för 150 år sedan nästan inga hus utan nästan bara åkerbruk.

Sedan gick Näcken på bron som var byggd av bohuslänsk granit och ville se hur det var där uppe med julen. Det fanns inte mycket jul att upptäcka på Kungsportsbron. Han undrade varför man inte smyckade bron som var en symbol för Göteborgs utveckling, en bro mellan dåtiden och framtiden. Klockan var nu bara elva och Näcken kunde inte tänka sig hur Avenystråket såg ut på kvällen. Men för honom var en julstad en julstad på heltid och inte bara en julstad på kvällen.

09 december 2014

Näcken kommer till Lilla Bommen

Lucka 9

Efter en ny besvikelse vid Skeppsbron bestämde sig Näcken att fortsätta älven uppströms. Den stora kanalen med sina byggarbeten lockade honom inte så mycket. Och snart var Näcken framme vid Lilla Bommen, en plats med många mer människor. Kanske var det här att julstaden Göteborg började. Klockan var tio på morgonen, kanske var det en bra tid för jultomten och allt som hör julen till.

Vid Lilla Bommen fanns det många båtar och här upptäckte Näcken de första julgranarna. Bara namnet Lilla Bommen lät konstigt, det fanns ju inge bommar här och det fanns ingen kanal heller, bara en hamn för fritidsbåtar och mindre färjor. Näcken visste mycket om vattnet, men nästan ingenting om Göteborgs historia.

Om Näcken hade frågat vattnet, så skulle han vetat att det fanns en kanal här när man byggde Göteborg i uppdrag av Gustav II Adolf. Men när det kom bilar och vattnet i kanalen blev så nedsmutsat att man blev sjuk då man åt av fiskarna som levde där, fyllde man igen flera kanaler. Idag fanns det hus och gator där man tidigare hittade kanaler för båtar och varutransport.

Näcken tyckte att Lilla Bommen var mycket bättre än alla andra ställen som han hade besökt, men julstämningen hade han inte funnit än, det fanns bara några jultecken som bevisade att julstaden verkligen fanns här i Göteborg. Men resan slutade inte här vid Lilla Bommen, han måste fortsätta och leta lite längre in i staden.