Från Götheborg till Göteborg

Gustav II Adolf, en av Sveriges mest kända krigarkungar, önskade sig ett stort och starkt Sverige som var på ett enkelt sätt att försvara och var aktat av alla europeiska länder.  Men kungen tänkte inte bara på makt och inflytande, han drömde också om rikedom genom handelsstäder. För sistnämnda var en stad vid Göta älvs mynningen ett måste eftersom här fanns det Sveriges enda vattenväg utan tullar, den enda väg till rikedom. Problemet var endast att norrmännen och danskarna fanns väldig nära Göta älvs mynningen.

Gustav II Adolf visste att danskarna hade ett öga på mynningen. När han var barn hade han besökt Götheborg, staden som hans pappa hade byggd här vid älven. Gustav var sju år när sin pappa, kung Karl IX,  byggde sitt Götheborg, en stad utan befästning och med en hamn direkt vid vattnet. Och när Gustav var sjutton och blev kung, fanns det bara några stenar kvar från Götheborg och askan var fortfarande varm. Danskarna hade staden fullständig förstört och soldaterna på Älvsborgs Fästingen, på andra sidan av vattnet, kunde inte hindra fienden från att bränna ned hela staden.

Drömmen om en stad vid Göta älvs mynning var ändå bra tyckte Gustav II Adolf år 1611 när han blev Sveriges kung. Visserligen hade den unga kung ärvt en krig mot Ryssland och en till mot Danmark, men Gustav II Adolf var helt säkert på att vinna och skapa en svensk storrike  - och staden vid mynningen var en pusselbit. Även namnet Göteborg var ett bra namn med historisk betydelse. Gustav var övertygad att fem år var en realistisk tid för att skapa ett storrike, och för att bygga Göteborg behöves förmodligen inte mer an 24 dagar.

Ändå blev några frågor kvar. Kungen själv var tvungen att kämpa mot fienden och för att bygga en stad måste man vara i den framtida Göteborg. Även de få byggmästare Sveriges behövdes vid fronten. Kanske fanns det en byggmästare för att planera staden, men att han stannade i Göteborg var utesluten. Så växte idén att invandrare skulle bygga Göteborg. Det fanns Holländare och Tyskar som hade pengar, ambitioner och som var lika säker som Gustav II Adolf att Sverige var på väg att bli ett storrike.

Copyright: Herbert Kårlin

Färjestaden och Karl IX:s Götheborg

 Lucka 9

När man lämnar Nya Varvet uppströms så riktar man sina blickar mot Färjestaden på Hisingen. Utom namnet finns det inte mycket kvar av en stad och när Färjestaden, som tidigare hette Götheborg, firade 400 år försökte Göteborg glömma en del av sin historia. Här i Färjestaden grundade Hertig Karl, sedermera Karl IX, år 1603 en handelsstad med namnet Götheborg. Om man besöker idag Karl IX:s stad så hittar man bara några stenar och en kyrkruin kvar som påminner Göteborgs utveckling vid mynningen av Göta älv.

Göta älvs mynning var redan under vikingarna vägen till rikedom och Sveriges öppning till andra länder. Karl IX valde Färjestaden för att bygga Götheborg för sitt läge och var övertygat om att Älvsborg med sitt slott på andra sidan älven var en viss säkerhet mot eventuella anfall från danskarna och samtidig ett skydd mot de hårda vindar från havet. Den enda nackdelen var att det behövdes en färja som trafikerade de 300 meter mellan Älvsborg och Götheborg eftersom soldaterna fanns i Älvsborg.

Uppdraget att bygga Götheborg gick till holländaren Cornelius Corneliusson. Byggherren hämtade rika holländare till Sverige som alla fick betydande privilegier. Den där tiden var det just holländare som var ansvariga för Götheborgs handel med andra länder. Götheborg växte snabbt och pengar från handelsaktiviteter användes för att värva soldater för polska och ryska krigen. Man redan 1611 brändes staden ner av danskarna som betraktade Götheborg som hot för de egna handelsaktiviteter. Holländarna hade allt gjord för att utveckla staden och glömt att börja med försvarsverket i stället av handelshus.

300 år senare byggdes på samma ställe Färjestaden som växte inom några år till en liten stad med villor, skola, affär och landshövdingehus. Men Färjestadens framtid slutade när Alvsborgsbron byggdes. De flesta hus revs, andra blev till moderna ruiner som stod tomma över flera år eftersom Göteborg tänkte utbygga varvet av Västra Eriksberg. När varvsaktivitetet backade och så kallade husnallar flyttade in i de tomma hus, rev staden nästan alla byggnader i Färjestaden. Snart försvinner även de sista tio hus som finns kvar för att skapa en modern Göteborg och bara kyrkruinen från 1600-talet skall påminna om Färjestaden och Götheborg.

Copyright Text/Foto: Herbert Kårlin

Vinga och vägen till Göteborg

Lucka 1

För alla som kommer med båt till Göteborg är Vinga en symbol som betyder att man lämnar havet bakom sig och närmar sig staden. Aldrig skall vi veta hur det har varit för 4000 år sedan när sjömän i de första stockbåtar syntes Vinga på horisonten? Ön var redan bebodd den där tiden, även om vi inte vet vilka folkgrupper levde på en klippö med  hårda vindar och höga vågor som motverkade jordbruk och kunde förvandla livet till helvete.

Och ändå är Vinga för sjöfolket, redan för flera tusen år, som en magnet som har dragit åt sig okända folk, vikingarna, yrkesfiskare och fritidskaptener. Första personen som bestämde över Vingas framtid var Karl IX., grundaren av Götheborg på Hisingen, som uppfordrade 1606 slottsfogden på Älvsborg att bygga ett sjömärke på Vinga som skulle tjäna som vägvisare till hamnen i Göteborg. Och fyrti år senare byggdes en stuga för den förste båkvakt som garantera en viss sjösäkerhet.

Den första fyrtorn tändes på Vinga år 1841, den första fyren in Sverige med Fresnel-linser, och 1854 tillkom fyrmästarbostaden. Med den ökande sjötrafiken fick Vinga år 1890 en ny fyr, samma år som Gunnar Taube blev fyrmästare på Vinga. Samma år var avgörande för att Vinga blev senare ett utflyktsmål och är nu känd världen över. Gunnars son Evert Taube, den välkända vissångare, växte upp på Vinga och glömde aldrig barndomens ö. Idag finns det inte längre några fasta invånare på Vinga, men under sommaren kan man besöka ön och Taube museet som finns i den gamla fyrmästarbostaden.

Copyright Text/Foto: Herbert Kårlin