Julkalender Göteborg

18 december 2015

Skeppsbyggeri och skeppsvarven i Göteborg

Lucka 18

Ingen vet när de första båtarna byggdes i Göteborg, men troligtvis var det redan under 1100-talet i Lödöse, senare vid Klippan och under 1500-talet på Hisingen. Officiellt börjar Göteborgs varvshistoria efter Gustav II Adolf hade grundat dagens Göteborg inom vallgraven. Medan varvsaktiviteten i Lindholmen fortsatte, uppförde Holländaren Albrecht van Velden mellan 1631 och 1639 ett varv vid Stigberget som nu kallas Gamla Varvet. Där byggdes 1644 också amiralsskeppet Göta Ark som deltog på Sjöslaget vid Kolberger Heide.

Varvsindustrin började i Göteborg på 1800-talet och inom 50 år grundades fyra varv på Hisingen som intog nästan hela norra Älvstranden från Lundby till Eriksberg. Det dröjde ändå till 1900-talet tills företagen växte. Under mellan- och efterkrigstiden utvecklades på Hisingen en av världens ledande varvsindustri. Under 1950-talet fanns det på högra sidan av Göta älv överallt en varvsaktivitet och alla företag tänkte att expandera. Färjestaden blev ett av offren och Slottsberget blev räddat i sista sekunden.

Men redan under 1960-talet fanns det en skugga, Japan byggde upp konkurrerande varv och bara några år senare drabbade Götaverken av en akut finansiell kris. Göteborg och Sveriges regering var fortfarande övertygat att krisen skulle gå över och hjälpte att bygga ut varvsaktiviteten i stället av skära ned den. Resultatet var en överkapacitet och ekonomiska problem som utvecklades med oljekrisen till en katastrof. I början av 1980-talet hade nästan 20.000 arbetare förlorad sitt jobb.

Så sent som 1963 inviges i Göteborg ett varv till, Arendalsvarvet långt utanför Göteborg, som byggdes för fartyg med större kapacitet. Och redan 1988 lämnade den sista av över 1700 fartyg som byggdes i Göteborg det nya varvet, isbrytaren Oden. Skeppsbyggnaden lades ner i Göteborg och de två varv som fanns kvar i Göteborg gick över till fartygsreparationer. 2014 stängde det större av dem två varv och av den gigantiska varvsindustrin blev bara Gotenius varv kvar.

17 december 2015

Lindholmen, vägen till Science Park

Lucka 17

Lindholmen fick sitt namn efter de stora lindskogar som fanns på ön Hisingen och som försvann delvis i och med Göteborgs varvshistoria och resten försvann när staden Göteborg bestämde att ön skulle vara en del av Göteborg, staden som Gustav II Adolf hade grundat. Fram till 1855 var Lindholmen skild från fastlandet. Hisingsbron, den första fasta förbindelsen mellan fastlandet och ön, invigdes den 1 december 1874. Innan dess fanns det bara en färja vid Klippan som trafikerade mellan Älvsborgs stad och Färjestaden.

Man vet inte vilken roll Lindholmen spelade under vikingatiden och inte heller vem det var som bodde här från stenåldern till järnåldern. Ett fynd berättar tyvärr inte så mycket. Därför börjar Lindholmens historia i mitten av 1200-talet när Håkan av Norge och Birger Jarl träffades i Lindholmsslottet på Slottsberget. Mötet avslutade inte de ständiga striderna mellan Sverige, Norge och Danmark, men Lindholmen blev svenskt och hade från den tiden en bättre tillgång till Göta älvs mynning.

Under 1500-talet planerade Gustav Vasa en stad i dagens Lindholmen, men motstånden från staden Nya Lödöse var för stor och den politiska läge på Hisingen var spänd. 100 är senare skulle Gustav II Adolf grunda och befästa Göteborg på fastlandet, på andra sidan älven. Men redan under Gustav Vasa började skeppsbyggeriet på Lindholmen som skulle, under andra halvan av 1800-talet, utveckla sig till Göteborgs viktigaste industri.

Under 1980-talet kom den stora varvskrisen och Lindholmen förändrades. Det började med några utbildningscenter för tidigare varvsarbetare och när staden Göteborg i början av 1990-talet tog över ansvaret för Lindholmen, placerades sex gymnasieskolor på Lindholmen och dagen Science Park började växa fram. I dag är Lindholmen Göteborgs utbildnings- och forskningscenter som töms fredag kväll och vaknar vid liv på måndag morgon.

16 december 2015

Stigbergskajen och Amerikalinjen

Lucka 16

När man lämnar Sannegårdshamnen och korsar Göta älv så hamnar man direkt vid Stigbergskajen med Amerikaskjulet, en byggnad som verkar vara nästan utan intresse. Och ändå bedrar skenet. Amerikaskjulet byggdes mellan 1906 och 1912 från arkitekterna Hans Hedlund och Björner Hedlund i en helt ny teknik, i armerad betong. I Göteborg pratade man därför inte om Amerikaskjulet utan om Betongskjulet. Med påbyggnaderna under 1959 och 1988 blev det tyvärr inte mycket kvar från originalbyggnaden.

Stigbergskajen var Göteborgs första djupvattenkaj och vattnet är där åtta meter djupt. Kajanläggningen och Amerikaskjulet byggdes för Wilhelm R. Lundgrens rederi Transatlantic och den planerade Svenska Amerika Linjen. Lundgren dog bara ett år innan det första skeppet SS Stockholm lämnade Göteborg för New York. När äventyret började år 1915 var redan Dan Broström Amerikalinjens VD och utvecklade verksamheten.

När Lundgren planerade Amerikalinjen tänkte han mindre på de sista utvandrarna som lämnade Sverige för Amerika. Den där tiden fanns det redan nästan en miljon Svenskar i Amerika och många släktingar ville hälsa på dem som stannade i Sverige eller på de som hade emigrerat till Amerika. Amerikalinjen var från början en av världens ledande transatlantiklinjer och när, några år senare, Greta Garbo, Jussi Björling eller en kunglighet kom med en av båtarna, var kajen fyllt med blommor, flaggor och journalister.

Med 1950-talet blev fartygen sällan vid Stigbergskajen. Flygplanen var mycket snabbare och även billigare än en lyxresa med Amerikalinjen. Rederiet satsade därför på kryssningsverksamhet och 1975 var förlusten så stor att man avvecklade rederiet. Under 1990-talet kom Stena Line med sina katamaraner för några år till Stigbergskajen och trafikerade mellan Göteborg och Fredrikshamn. I dag kan det hända att ett mindre kryssningsfartyg lägger till vid Stigbergskajen, men vanligtvis är Stigbergskajen och Amerikakjulet bara en minnesmärke och en kontorsbyggnad.

15 december 2015

Sörhallsberget, Slottsberget och Sannegårdshamnen

Lucka 15

Om man idag pratar om Sannegårdshamnen, som ligger inbäddad mellan Sörhallsberget och Slottsberget, så tänker man bara på de nya husen, småbåtshamnen och en sommarpromenad. Varje år blir det färre personer som kommer ihåg att hamnen för 100 år sedan blev en centralhamn för kolimport och koks för södra Sverige, senare blev den en salthamn och efter andra världskriget en oljehamnen som flyttades under 1960-talet ut till mynningen av Göta älv utanför Älvsborgsbron. Under 50-talet var Sannegårdshamnen en av Sveriges viktigaste hamnar för den europeiska sjöfarten.

På vänstra sidan hamnbassängen Sannegården ligger Sörhallsberget som naturlig vindskydd för hamnen. Dagens picknickområde var från mitten 1700-talet en industrianläggning med sillsalterier och trankokerier. Alla anläggningar brann ner på 1890-talet. Husen som byggdes sedan på den 35 meter höga berget hade samma historia som husen i Färjestaden. Under 1970-talet var staden Göteborg absolut säker på att varvet i Eriksberge skulle expandera och man rev alla byggnader för att göre plats för varvet . Idag finns bara några trappor, stenar och trädgårdsväxter kvar som berättar en trist historia.

På den andra sidan av hamnbassängen ligger Slottsberget som omnämns redan i Håkon Håkonssons saga år 1253 när en norsk kung bodde på borget eller slottet som fanns på berget. Tyvärr vet man inte mycket om byggnaden som var säkerligen en försvarsanläggning. I början av 1869-talet var Gustaf Brusewitz den första och sista arkeologen som började utforska området och gjorde en detaljrika blyertsteckning över ruinerna på Slottsberget.

I slutet av 1880-talet fick de varvsarbetare i Lindholmen tillstånd att bygga hus på Slottsberget. Det fanns ingen stadsplanering eller bygglov så att de enkla husen liknar mer an bohuslänsk fiskeläge än en del av Göteborg. Visserligen använde varvarbetare de stenar som fanns på Slottsberget och när arkeologen Wilhelm Berg besökte området år 1875, so fanns det intet mycket kvar från slottsruinerna. Under 60-talet funderade varvet att spränga hela Slottsberget och bygge en flytdocka vid Sannegårdshamnen. Invånare motsatte sig rivningen, men problemet löstes med varvskrisen och husen på Slottsberget finns fortfarande kvar.

14 december 2015

Fiske och fiskehamnen i Göteborg

Lucka 14

Tvärs över Göta älv från Eriksberg räknat hamnar man vid Göteborgs fiskehamn och Sveriges största fiskeauktion, utan att man ser ett enda fiskebåt i området. Och historiskt sett fanns det här varken den första fiskehamnen och inte heller Göteborgs första handelsplats för fiske. Redan på 1400-talet fanns det en fiskehamn vid Klippan och på den tiden hade Älvsborgs slott även fiskerättigheter i delsjöarna och fick därifrån insjöfisk, kräftor och ål. Troligen fanns det i Älvsborgs stad även de första fiskehandlarna i Göteborgstrakten.

Efter det att Gustav II Adolf hade grundat dagens Göteborg hamnade nästan all fiskehandel i Göteborg inom vallgraven. I början lade fiskebåtarna till vid Lilla Torget och sålde fångsten direkt från båtarna, senare flyttades verksamheten till Stora Bommen och ännu senare till Stora Torget, den nuvarande Gustav Adolf Torg. När Göteborgs stad bestämde att platsen skulle bli ett paradtorg, flyttades försäljningen till Fisktorget, där man år 1874 byggde Feskekôrkan.

I början av 1900-talet blev fiskeflottan större, fiskehandeln expanderade och fisket förvandlades i Göteborg till en industri. Nu behövdes det inte bara en fiskehamn men också plats för fiskeförädling, packningshallar och en kaj för de stora fiskebåtar. Första tanken av stadsfullmäktige var att bygga den nya fiskehamnen i Långedrag, men hela området tillhörde inte Göteborg på den tiden och bygga en hamn i Långedrag kunde bryta mot kommunallagen. Slutligen fattade man beslutet att bygga fiskehamnen precis där var vi hittar den idag. I mitten av 1900-talet var Göteborgs fiskehamn en av de största i Sverige och även större fiskebåtar kunde lägga till vid kajen.

På 1950-talet utvecklades området bakom fiskehamnen, trålare blev större och fiskehamnen flyttades mer och mer till Fiskebäck. Bara en mindre fiskeindustri och fiskeauktionen stannade kvar i fiskehamnen. I stället för fiskebåtar transporterade numera lastbilar fisken från Fiskebäck till fiskeauktionen. Göteborgs stad verkar inte längre vara intresserad av fiskeaktivitet och de första sju trålarna tänker nu flytta till Skagen som redan har börjat med en internetfiskauktion. Det finns en stor chans att Danmark i framtiden skall ta över Göteborgs handel med fisk och en industri försvinner från staden.

13 december 2015

Eriksberg, från varv till bostäder vid Göta älv

Lucka 13

Fynd från stenåldern, bronsåldern och järnåldern bevisar att det tidigt fanns människor på Hisingen, men man vet inte vilken roll Eriksberg spelade i Göteborgs gamla historia. Redan på 1500-talet fanns det ett varv vid Lindholmen, dock inte vid Eriksberg, som byggde båtar för svenska örlogsflottan. Området blev viktigt med sin industrialisering i Göteborg under 1800-talet, när också ett industriområde växte fram vid Vänern och större fartyg, tack vare att de första slussarna byggdes, kunde trafikera Göta älv.

År 1841 startade skotten Alexander Keiller en mekanisk verkstad som sex år senare förvandlades till ett varv som låg inom vallgraven i Göteborg. Men området visades vara för litet för varvet eftersom Keiller tänkte bygga stora fartyg. Från 1855 började han köpa upp mark på Hisingen därför att, Christian Barchman två år tidigare, grundade Eriksbergs Mekaniska Verkstad på Hisingen och Eriksberg utvecklades till ett industriområde. I mitten av 1800-talet fanns de plötsligt två varv på Hisingen som bestämde framtiden på Hisingssidan.

Eriksbergs Mekaniska Verkstad levererade det första fartyget år 1873 och inom några decennier blev Göteborg en av världens största varvsstäder. I över 150 år tänkte hela världen på varvsverksamheten när man pratade om Göteborg. Men på 1970-talet började varvskrisen och 1979 levererade Eriksbergs Mekaniska Verkstad det sista fartyget, bara några år efter man hade tänkt sig att expandera och att bygga verkstäder i Färjestaden.

Från 1985 förändrades Eriksberg och varvsområdet användes för att bygga bostäder, ett hotell och Nordens största idrottshall. Restauranger tillkom och snart började Älvsnabben trafikera mellan Göteborg och Eriksberg. När Göteborgs stad år 1996 köpte Eriksbergs Förvaltings AB byggdes fler och fler höghus längs Göta älv, utan att tänka på klimatuppvärmningen. Husen är så nära vattnet att när det blir en högre vattennivå med klimatuppvärmningen, och när högvattnet kommer kan hela kajområdet bli översvämmat.

12 december 2015

Svenska Ostindiska Kompaniet och Sjömagasinet

Lucka 12

Redan Gustav II Adolf ville på sin tid skapa handelskompanier i Sverige eftersom andra länder gjorde stora vinster med handel med Asien, Afrika och Amerika. 1626 fick holländaren Willem Usselincx alla privilegier för att handla med Asien, men krig och handel gick inte ihop och projektet dog innan det första fartyget lämnade hamnen in Göteborg. Det tog över 100 år innan Sverige fick sitt handelskompani och 1731 grundades det Svenska Ostindiska Kompaniet med huvudkontor i centrala Göteborg.

Sjömagasinet och Sankta Birgitta i Klippan

Svenska Ostindiska Kompaniet hade ändå ett problem, de stora fartygen kunde inte komma längre in än till Klippan, ett område med industri långt ifrån staden Göteborg. Det fanns bara en lösning, att bygga en hamn och lagerbyggnader i Älvsborgs stad och sedan hämta varorna med mindre båtar som kunde trafikera mellan Klippan och handelskontoret vid Stora Hamnkanalen.

De första decennierna lastade man troligtvis varorna från Kina direkt från de stora fartygen till mindre båtar och transporterade varorna till handelshuset. Men med den tredje oktrojen letade den Svenska Ostindiska Kompaniet efter en bättre möjlighet och byggde Sjömagasinet. Det timrade lagret var cirka 60 meter långt och hade nio rum för olika varor. Efter Kompaniets upplösning år 1813 blev byggnaden till ett sillmagasin, senare flyttade lotsarna och Tullverket in och 1984 öppnades en restaurang i lagret som utvecklades med tiden till en exklusiv restaurang vid hamninloppet.

Några år innan Svenska Ostindiska Kompaniet hade sitt lager i Klippan byggdes en smedja i närheten som tillverkade ankare för ostindiefararen och verktyg som behövdes på fartygen. Senare bedrevs i huset ett sillrökeri och ett gjuteri. På 1880-talet blev smedjan arbetsplats för fångarna på Nya Varvet. 1970-talet renoverade Göteborgs stad byggnaden som tillhör de äldsta som finns kvar i Klippan.