Klippan och Älvsborgs slott (Gamla Älvsborg)

Lucka 11

Klippan omnämndes första gången i Karlskrönikan från 1450, cirka 100 år efter Gamla Älvsborg byggdes som befästningsanläggning vid Göta älvs mynning. Ruinerna som finns kvar kommer från renässansslottet som bygges på samma ställe som medeltidsborgen. Slottet raserades år 1661 och stenarna transporterades till Nya Älvsborg, den nya fästingen som skulle skydda Göteborg mot en invasion från havets sida, även om den största faran inte fanns längre efter Freden i Roskilde år 1658.

Älvsborgs slott (modell), Klippankompaniet

Namnet Klippan kommer troligen från ett klippberg som inte finns kvar heller och som delvis bildade Göteborgs första hamn eftersom större båtar kom inte längre uppströms, älven uppåt var för grund den där tiden. Här på Klippan startade under sent 1500-talet också den första färjeförbindelse med Färjestaden på Hisingen, till Karl IX:s Götheborg, en förbindelse som slutade när Älvsborgsbron öppnade för trafiken.

Klippan var, tillsammans med Röda Sten, Göteborgs första industriområde. Idag finns några byggnader av denna epok kvar, men sockerbruket stängdes redan 1957 och Carnegiebryggeriet stängde 1976. Även hantverkarna finns inte längre längs vattnet i Klippan. På en mindre kulle i Klippan ligger fortfarande Sankta Birgittas kapell som David Carnegie byggde för arbetarna i sockerbruket och de som jobbade i bryggeriet. Sankta Birgitta fick namnet efter det skotska helgonet Brigid av Kildare och kapellet liknar det som finns i Carnegies hemby Balquhidder i Skottland.

Klippans historia började med Gamla Älvsborg och Älvsborgs stad och delas i två epoker, den första till Freden i Roskilde när danskarna erövrade flera gånger fästningen och slottet och den andra efter att danskarna hade lämnat över stora delar av landet till Sverige. Freden i Roskilde var nödvändig för att använda området i Klippan på ett permanent sätt och att bygga upp en industri och skapa en handelshamn som användes också från Ostindiska Kompaniet som gjorde Göteborg till ett handelscentrum.

Copyright Text/Foto: Herbert Kårlin

Röda Sten och Göteborgs industrihistoria

Lucka 10

Röda Sten är ett mytomspunnet område i Göteborg som troligen fick sitt namn efter ett rödmålad flyttblock vid strandkanten av Göta älv. Ingen vet om stenen på 1000-talet utgjorde riksgränsen mellan Sverige och Danmark, om klippblocket var ett sjömärke under vikingatiden, eller om en av de andra myterna som berättas innehåller någon sanning. I alla fall finns stenen kvar på samma plats som för 1000 år sedan och är ett av Göteborgs landmärke.

Området som kallas Röda Sten låg från 1300-talet i Älvsborgs stad som fick en viktig roll under Gustav Vasa. Kungen bestämde 1547 att alla invånare av Nya Lödöse måste flytta till denna plats, en idé som var inte genomtänkt eftersom snart övertog danskarna slottet och 1563 var de flesta invånare från Älvsborgs stad tvungen att flytta tillbaka till Nya Lödöse. Efter Freden i Roskilde den 26 februari 1658, när danskarna inte längre urgjorde ett hot för Göteborg, utvecklades Älvsborgs stad på nytt.

Under det tidiga 1700-talet blev Röda Sten en industriområde, långt utanför staden som Gustav II Adolf hade grundat nästan 100 år tidigare. Den industriella utvecklingen började med ett glasbruk, ett grytgjuteri och några salterier. Några decennier tillkom också en repslagarbana. Med de många arbetare i området tog det inte länge innan de första krogar öppnade nära vattner. Krögare köpte brännvinet särskild från smugglarna som lade till med sina båtar vid Röda Sten.

När den skotske David Carnegie i början av 1800-talet kom till Älvsborgs stad blev Röda Sten, tillsammans med Klippan, den viktigaste industriområde Göteborgs. I mitten av 1800-talet fanns det en sockerfabrik, en bryggeri och flera hantverkare flyttade till området. Den industriella nedgången kom med 1900-talet och när man byggde Älvsborgsbron revs nästan alla byggnader i Röda Sten, utom pannhuset, som inhyser nu Röda Sten Konsthall. Grannområdet Klippan hade mer tur och kunde behålla flera byggnader som är vittne av Göteborgs industrihistoria.

Copyright Text/Foto: Herbert Kårlin

Näcken vid Klippan och Älvsborgsbron

Lucka 3

Näcken satte sig några minuter vid älven och funderade om han skulle använda trolleri för att komma till nästa etapp eller om han skulle fortsätta att simma. Vattnet var inte så inbjudande. Salthalten hade minskat, men nu var vattnet blandat med olja och det fanns så mycket skräp, så han började att drömma om rent vatten och en källa för att tvätta sig i.

Men sen bestämde sig Näcken att hoppa tillbaka i älven då han kunde se den stora bron som hette Älvsborgsbron. Där började ju julstaden och då var det bäst att se härligheten från sitt element, vattnet. Näcken var snabbare än den gigantiska färjan som närmade sig bron och efter två minuter hamnade han vid en kaj direkt framför Älvsborgsbron.

Näcken lämnade vattnet vid Röda Sten och trodde först att det var julens tecken eftersom rött ju var julens färg. När han tittade närmare, så fanns det inte så mycket rött på stenen. Stenen var nerkladdad liksom byggnaden som fanns lite längre bort. Näcken tittade till höger och vänster och upp på den stora bron. Nej, här började kanske Göteborg och en stadsdel med det vackra namnet Klippans kulturreservat, men julen hade inte kommit hit. Att Göteborg var en vattenstad det kunde Näcken tro, men julstaden? Inte ens på bryggan med de gamla båtarna kunde man se att julen närmade sig.

Men snart fattade Näcken att julstaden inte kunde börja på en plats med så få människor. Jultomten letade inte ensamheten som han själv ibland, han ville se lyckliga människor, barn och ljus, han ville höra prat och känna lukten av alla de goda läckerheterna som hörde julen till. Säkert skulle han hitta så en plats om han fortsatte sin resa i det smutsiga illasmakande vattnet.

Copyright: Herbert Kårlin