Julkalender Göteborg: Älvsborgsbron

Visar inlägg med etikett Älvsborgsbron. Visa alla inlägg

23 december 2015

Götaälvbron, en länk mellan Göteborgs centrum och Hisingen

Lucka 23

Även om Gustav II Adolf:s Göteborg slutar innan man kommer på Göta älv till Götaälvbron, så är bron den viktigaste förbindelsen mellan Göteborgs centrum och Hisingen, inte bara för bilar, bussar och spårvagnar, utan också för cyklar och fotgängare. Färjan Älvsnabben går endast till Lindholmen och nedåt, Älvsborgsbron leder särskilt till hamnen, industriområdet och i Tingstadstunneln är det förbjudet att cykla och gå. Det är endast Götaälvbron som förbinder staden Göteborg med Hisingen.

Redan på 1870-talet funderade staden Göteborg att bygga en högbro över Göta älv, men det tog 60 år innan man kunde bestämma sig var den nya bron skulle byggas. Sedan gick allt snabbare och 1935, två år efter klartecknet, började man redan med markarbeten. De tyska byggarbetarna som anlitades behövde fyra år för att bygga Götaälvbron, en klaffbro som är 910 meter lång, med tillfarter 1850 meter. Fram till 1968 var Götaälvbron den viktigaste vägen till Oslo och Bohuslän.

Om man går tillbaka till tiden efter andra världskriget, så måste man se Götaälvbron i sammanhang med Frihamnen som fanns alltid på Hisingssidan. Frakten från de stora fartygen måste transporteras över bron och arbetare behövde bron för att komma till hamnen och tillbaka. Götaälvbron spelade den tiden även en viktigare roll för Göteborg än idag. Utan bron Göteborg skulle inte ha utvecklad till dagens industristad. Hamnen skulle nu finnas i Malmö eller en annan stad om Götaälvsbron inte fanns.

Staden Göteborg är bättre med framtidens visioner än med historia och planerar nu att ersätta Götaälvsbron med en nu bro, modernare, lägre och värde att vinna en arkitekturpris. Med den nya bron skall även Frihamnen och Lilla Bommen förändras så att båda sidor av älven blir en enda Göteborg centrum, även om det blir fortfarande nästan två kilometer väg mellan centrum Göteborg och centrum Hisingen.

21 december 2015

Frihamnen 100 år i Göteborg

Lucka 21

Redan 1894 diskuterade man i Göteborg att bygga en större centralhamn för den växande sjöfarten. Det dröjde till 1915 tills stadsfullmäktige kunde enas om platsen för Frihamnen. Efter det att kungen år 1918 gav tillstånd till byggnaden grundades två år senare Göteborgs Frihamns AB och den 31 augusti 1922 invigde kronprins Gustaf Adolf hamnen som skulle komma att förändra Göteborgs framtid.

Fram till 1960-talet var Frihamnen i centrala Göteborg präglad av en pulserande godshantering. Stora fartyg med kaffe, te och bananer lade till. Dygnet runt fanns det aktiviteter längs kajerna och lyftkranarna rörde sig hela tiden som jättar med nya laster. Varje vecka kom två kylfartyg med bananer från Central- och Sydamerika. Varje år kom tio miljoner kartonger om 20 kilo med bananer till Frihamnen. Den sista bananbåten lämnade hamnen i slutet av december 2000.

Mycket förändrades för Frihamnen med 1960-talet. Fartygen blev större, Älvsborgsbron byggdes och Göteborg byggde gigantiska hamnanläggningar långt ute på Hisingssidan. Idag hamnar även bananer i Skandiahamnen och transporteras inte längre i kartonger men i kylcontainrar. Dem senaste tio år lämnade först DFDS Seaways Frihamnen och senare också Stena Scanrail.

Idag är det bara några mindre kryssningsbåtar som lägger till i Frihamnen. För de stora fartygen är Älvsborgsbron för låg och för de finns det ingen chans att komma nära staden. För några år används Frihamnen nu för festivaler och tävlingar men 2021, ett år innan Frihamnen blir 100 år, skall de finnas hus, skolor, affärer och en parkanläggning på Frihamnen och skapa en förbindelse mellan Gustav II Adolf:s Göteborg och Hisingen.

11 december 2015

Klippan och Älvsborgs slott (Gamla Älvsborg)

Lucka 11

Klippan omnämndes första gången i Karlskrönikan från 1450, cirka 100 år efter Gamla Älvsborg byggdes som befästningsanläggning vid Göta älvs mynning. Ruinerna som finns kvar kommer från renässansslottet som bygges på samma ställe som medeltidsborgen. Slottet raserades år 1661 och stenarna transporterades till Nya Älvsborg, den nya fästingen som skulle skydda Göteborg mot en invasion från havets sida, även om den största faran inte fanns längre efter Freden i Roskilde år 1658.

Älvsborgs slott (modell), Klippankompaniet

Namnet Klippan kommer troligen från ett klippberg som inte finns kvar heller och som delvis bildade Göteborgs första hamn eftersom större båtar kom inte längre uppströms, älven uppåt var för grund den där tiden. Här på Klippan startade under sent 1500-talet också den första färjeförbindelse med Färjestaden på Hisingen, till Karl IX:s Götheborg, en förbindelse som slutade när Älvsborgsbron öppnade för trafiken.

Klippan var, tillsammans med Röda Sten, Göteborgs första industriområde. Idag finns några byggnader av denna epok kvar, men sockerbruket stängdes redan 1957 och Carnegiebryggeriet stängde 1976. Även hantverkarna finns inte längre längs vattnet i Klippan. På en mindre kulle i Klippan ligger fortfarande Sankta Birgittas kapell som David Carnegie byggde för arbetarna i sockerbruket och de som jobbade i bryggeriet. Sankta Birgitta fick namnet efter det skotska helgonet Brigid av Kildare och kapellet liknar det som finns i Carnegies hemby Balquhidder i Skottland.

Klippans historia började med Gamla Älvsborg och Älvsborgs stad och delas i två epoker, den första till Freden i Roskilde när danskarna erövrade flera gånger fästningen och slottet och den andra efter att danskarna hade lämnat över stora delar av landet till Sverige. Freden i Roskilde var nödvändig för att använda området i Klippan på ett permanent sätt och att bygga upp en industri och skapa en handelshamn som användes också från Ostindiska Kompaniet som gjorde Göteborg till ett handelscentrum.

10 december 2015

Röda Sten och Göteborgs industrihistoria

Lucka 10

Röda Sten är ett mytomspunnet område i Göteborg som troligen fick sitt namn efter ett rödmålad flyttblock vid strandkanten av Göta älv. Ingen vet om stenen på 1000-talet utgjorde riksgränsen mellan Sverige och Danmark, om klippblocket var ett sjömärke under vikingatiden, eller om en av de andra myterna som berättas innehåller någon sanning. I alla fall finns stenen kvar på samma plats som för 1000 år sedan och är ett av Göteborgs landmärke.

Området som kallas Röda Sten låg från 1300-talet i Älvsborgs stad som fick en viktig roll under Gustav Vasa. Kungen bestämde 1547 att alla invånare av Nya Lödöse måste flytta till denna plats, en idé som var inte genomtänkt eftersom snart övertog danskarna slottet och 1563 var de flesta invånare från Älvsborgs stad tvungen att flytta tillbaka till Nya Lödöse. Efter Freden i Roskilde den 26 februari 1658, när danskarna inte längre urgjorde ett hot för Göteborg, utvecklades Älvsborgs stad på nytt.

Under det tidiga 1700-talet blev Röda Sten en industriområde, långt utanför staden som Gustav II Adolf hade grundat nästan 100 år tidigare. Den industriella utvecklingen började med ett glasbruk, ett grytgjuteri och några salterier. Några decennier tillkom också en repslagarbana. Med de många arbetare i området tog det inte länge innan de första krogar öppnade nära vattner. Krögare köpte brännvinet särskild från smugglarna som lade till med sina båtar vid Röda Sten.

När den skotske David Carnegie i början av 1800-talet kom till Älvsborgs stad blev Röda Sten, tillsammans med Klippan, den viktigaste industriområde Göteborgs. I mitten av 1800-talet fanns det en sockerfabrik, en bryggeri och flera hantverkare flyttade till området. Den industriella nedgången kom med 1900-talet och när man byggde Älvsborgsbron revs nästan alla byggnader i Röda Sten, utom pannhuset, som inhyser nu Röda Sten Konsthall. Grannområdet Klippan hade mer tur och kunde behålla flera byggnader som är vittne av Göteborgs industrihistoria.

05 december 2015

Från Saltholmen till Skandiahamnen

Lucka 5

När man lämnar Saltholmen och tar Älvsborgsfjorden uppströms så ser man på vänstra sidan av älven Göteborgs hamn med Arendal, Älvsborgshamnen och Skandiahamnen och de stora fartygen som ligger vid kajerna. Hela hamnområdet ligger på Hisingen, en av Sveriges största öar som till största delen tillhörde Norge fram till 1658, sedan 40 år tillbaka är ön en stadsdel av Göteborg.

När Gustav II Adolf planerade en hamn i Göteborg hade han inte ens tanken på att bygga den på Hisingen. Inte bara därför att hela området var norskt på den tiden, men på den tiden fanns det knappast några vägar i hamnområdet. Visserligen fanns det redan under stenåldern boplatser på Hisingen och namnet Hisingen hittar man i de isländska sagorna, men i början av 1600-talet fanns det bara enstaka hus där hamnområdet ligger idag och Hisingen bestod mestadels av klippor, kullor och mycket skog.

Hamnområdet på Hisingen förändrades under 60-talet, när fartygen blev större och staden Göteborg planerade att bygge den största godshamn i Sverige. Idag finns det en kajlängd på 13,1 kilometer och hamnen indelas i flera delhamnar. Längst ut ligger hamnen för råolja, sen följer Skandiahamnen för containerfartyg och innan man kommer till Älvsborgsbron hittar man Oljehamnen med två av de fyra svenska raffinaderierna.

De senaste åren ser man längst ute i hamnen ibland kryssningsfartyg vid kajen, de giganter är för höga för Älvsborgsbron och även Göta älv är inte tillräckligt djup för oceanjättarna. Mitt i Älvsborgsfjorden upptäcker man en av de byggnader som går tillbaka till Drottning Kristina och Karl X. Gustav. Nya Älvsborgs fästing började byggas 1653 och färdigställdes 1658. Fästningen skulle försvara Göteborg mot den danska flottan, men med freden i Roskilde den 26 februari 1658 ändrades historiens förlopp.

03 december 2014

Näcken vid Klippan och Älvsborgsbron

Lucka 3

Näcken satte sig några minuter vid älven och funderade om han skulle använda trolleri för att komma till nästa etapp eller om han skulle fortsätta att simma. Vattnet var inte så inbjudande. Salthalten hade minskat, men nu var vattnet blandat med olja och det fanns så mycket skräp, så han började att drömma om rent vatten och en källa för att tvätta sig i.

Men sen bestämde sig Näcken att hoppa tillbaka i älven då han kunde se den stora bron som hette Älvsborgsbron. Där började ju julstaden och då var det bäst att se härligheten från sitt element, vattnet. Näcken var snabbare än den gigantiska färjan som närmade sig bron och efter två minuter hamnade han vid en kaj direkt framför Älvsborgsbron.

Näcken lämnade vattnet vid Röda Sten och trodde först att det var julens tecken eftersom rött ju var julens färg. När han tittade närmare, så fanns det inte så mycket rött på stenen. Stenen var nerkladdad liksom byggnaden som fanns lite längre bort. Näcken tittade till höger och vänster och upp på den stora bron. Nej, här började kanske Göteborg och en stadsdel med det vackra namnet Klippans kulturreservat, men julen hade inte kommit hit. Att Göteborg var en vattenstad det kunde Näcken tro, men julstaden? Inte ens på bryggan med de gamla båtarna kunde man se att julen närmade sig.

Men snart fattade Näcken att julstaden inte kunde börja på en plats med så få människor. Jultomten letade inte ensamheten som han själv ibland, han ville se lyckliga människor, barn och ljus, han ville höra prat och känna lukten av alla de goda läckerheterna som hörde julen till. Säkert skulle han hitta så en plats om han fortsatte sin resa i det smutsiga illasmakande vattnet.