Julkalender Göteborg: industri

23 december 2015

Götaälvbron, en länk mellan Göteborgs centrum och Hisingen

Lucka 23

Även om Gustav II Adolf:s Göteborg slutar innan man kommer på Göta älv till Götaälvbron, så är bron den viktigaste förbindelsen mellan Göteborgs centrum och Hisingen, inte bara för bilar, bussar och spårvagnar, utan också för cyklar och fotgängare. Färjan Älvsnabben går endast till Lindholmen och nedåt, Älvsborgsbron leder särskilt till hamnen, industriområdet och i Tingstadstunneln är det förbjudet att cykla och gå. Det är endast Götaälvbron som förbinder staden Göteborg med Hisingen.

Redan på 1870-talet funderade staden Göteborg att bygga en högbro över Göta älv, men det tog 60 år innan man kunde bestämma sig var den nya bron skulle byggas. Sedan gick allt snabbare och 1935, två år efter klartecknet, började man redan med markarbeten. De tyska byggarbetarna som anlitades behövde fyra år för att bygga Götaälvbron, en klaffbro som är 910 meter lång, med tillfarter 1850 meter. Fram till 1968 var Götaälvbron den viktigaste vägen till Oslo och Bohuslän.

Om man går tillbaka till tiden efter andra världskriget, så måste man se Götaälvbron i sammanhang med Frihamnen som fanns alltid på Hisingssidan. Frakten från de stora fartygen måste transporteras över bron och arbetare behövde bron för att komma till hamnen och tillbaka. Götaälvbron spelade den tiden även en viktigare roll för Göteborg än idag. Utan bron Göteborg skulle inte ha utvecklad till dagens industristad. Hamnen skulle nu finnas i Malmö eller en annan stad om Götaälvsbron inte fanns.

Staden Göteborg är bättre med framtidens visioner än med historia och planerar nu att ersätta Götaälvsbron med en nu bro, modernare, lägre och värde att vinna en arkitekturpris. Med den nya bron skall även Frihamnen och Lilla Bommen förändras så att båda sidor av älven blir en enda Göteborg centrum, även om det blir fortfarande nästan två kilometer väg mellan centrum Göteborg och centrum Hisingen.

10 december 2015

Röda Sten och Göteborgs industrihistoria

Lucka 10

Röda Sten är ett mytomspunnet område i Göteborg som troligen fick sitt namn efter ett rödmålad flyttblock vid strandkanten av Göta älv. Ingen vet om stenen på 1000-talet utgjorde riksgränsen mellan Sverige och Danmark, om klippblocket var ett sjömärke under vikingatiden, eller om en av de andra myterna som berättas innehåller någon sanning. I alla fall finns stenen kvar på samma plats som för 1000 år sedan och är ett av Göteborgs landmärke.

Området som kallas Röda Sten låg från 1300-talet i Älvsborgs stad som fick en viktig roll under Gustav Vasa. Kungen bestämde 1547 att alla invånare av Nya Lödöse måste flytta till denna plats, en idé som var inte genomtänkt eftersom snart övertog danskarna slottet och 1563 var de flesta invånare från Älvsborgs stad tvungen att flytta tillbaka till Nya Lödöse. Efter Freden i Roskilde den 26 februari 1658, när danskarna inte längre urgjorde ett hot för Göteborg, utvecklades Älvsborgs stad på nytt.

Under det tidiga 1700-talet blev Röda Sten en industriområde, långt utanför staden som Gustav II Adolf hade grundat nästan 100 år tidigare. Den industriella utvecklingen började med ett glasbruk, ett grytgjuteri och några salterier. Några decennier tillkom också en repslagarbana. Med de många arbetare i området tog det inte länge innan de första krogar öppnade nära vattner. Krögare köpte brännvinet särskild från smugglarna som lade till med sina båtar vid Röda Sten.

När den skotske David Carnegie i början av 1800-talet kom till Älvsborgs stad blev Röda Sten, tillsammans med Klippan, den viktigaste industriområde Göteborgs. I mitten av 1800-talet fanns det en sockerfabrik, en bryggeri och flera hantverkare flyttade till området. Den industriella nedgången kom med 1900-talet och när man byggde Älvsborgsbron revs nästan alla byggnader i Röda Sten, utom pannhuset, som inhyser nu Röda Sten Konsthall. Grannområdet Klippan hade mer tur och kunde behålla flera byggnader som är vittne av Göteborgs industrihistoria.