Näcken besöker varvet i Göteborg

Lucka 7

Näcken ville inte missa varvet i Göteborg. Han hade hört så mycket om de stora båtarna som man hade byggt här, men idag fanns det ingen båt i dockorna och hela området verkade övergivet. Vad hade hänt i Göteborg? När Näcken tittade in i hallarna så visste han att varvet var nerlagt och julen skulle inte ändra något.

Näcken var på väg till julstaden och i varvet fanns det inte ens en chans att hitta ett jultecken, men han ville ändå se torrdockorna och hoppades att se julstaden därifrån. Från dockorna kunde man se ut över hela älven och en större del av Göteborg. Näcken hoppade i vattnet igen och bara en sekund senare började det att klia i skinnet. Det hade aldrig hänt innan. Vattnet var ju hans element.

När Näcken tittade på bottnen förstod han varför det kliade så på hela kroppen. Hela bottnen bestod av väldig giftigt mudder och även om den största delen bara fanns i varvsområdet, så kunde han se att mindre delar fortsatte vägen längs med älven och ut till den stora sjön som Näcken hade hamnat i några dagar tidigare. Näcken, som var ett helt enkelt vattenväsen, kunde inte förstå varför människorna förstörde livet i vattnet, de kunde ju inte heller leva utan rent vatten. Det var tillräckligt dåligt med allt skräp som Näcken redan hade hittat, men gift var mycket sämre och fanns snart över hela världen.

Näcken hade trott att han skulle hitta jul i hela Göteborg, men de senaste dagarna hade Näcken upptäckt att julen inte fanns i hela staden och älven kunde väl inte vara viktig för Göteborg? Näcken visste inte att älvens vatten blev dricksvatten för en del av invånarna och att det kostade väldig mycket pengar innan det illaluktande och delvis giftiga vattnet med all sitt skräp blev till dricksvatten.

Copyright: Herbert Kårlin

Lindholmen får en oväntad gäst

Lucka 6

Näcken fortsatte uppströms och bara efter en minut i det äckliga vattnet var han i Linholmshamnen, ett öde ställe till på sin resa till julstaden. Klockan var halv sex på morgonen och mörkret låg kvar över Lindholmen. Näcken visste inte att de tidigaste båtarna gick över älven först efter klockan sex och livet började inte här förrän strax efter sju.

Den här gången ville Näcken veta varför det inte fanns någon julstämning och vad det var för byggnader med de mörka fönstren. Snart upptäckte han att han befann sig i Göteborgs Science Center, en plats där man bara jobbade, forskade och studerade. Människorna var väldigt konstiga, de gjorde stadsdelar bara för en enda sak. Var det inte roligare att blanda en stad så att julen och jultomten hittade hela staden?

Och vattnet i bassängen var inte särskilt rent det heller. Aldrig skulle Näcken förstå varför människorna slängde sitt skräp i vattnet. Om de bodde, som han, i vattnet, så skulle de förstå vad det betyder att hitta syra i vattnet, att kunna se under vattnet och dricka vattnet som det var. För Näcken verkade varje fisk intelligentare än människorna, och ändå behövde människorna också vatten för att dricka och för att tvätta sig i.

Näcken började fundera om det verkligen var en så bra idé att leta efter julstaden och lämna sina vattenkällor i den svenska skogen. Men även där var det inte längre som för 100 år sedan. Människor med främmande språk hade kommit dit och och lämnade sitt avfall i skogen och i vattendrag. Efter sådana tankar bestämde sig Näcken att fortsätta att leta efter julstaden och jultomten. Kanske den vise mannen visste varför människorna inte längre brydde sig om sina städer.

Copyright: Herbert Kårlin

Näcken hamnar i Sannegårdshamnen

Lucka 5

Besviket lämnade Näcken Eriksberg och fortsatte uppströms längs älven och hamnade i Sannegårdshamnen. Han såg sig omkring och funderade vad det här var för en plats. Det fanns inga båtar i hamnen, längre bort fanns det flera nya hus, men hela området var lika öde som Eriksberg och julkänslan hittade Näcken inte här heller.

På vänstra sidan låg Sörhallsberget som var mer en kulle än ett berg. Näcken undrade lite vad som hade hänt med byggnaderna som tidigare fanns på berget då han upptäckte några rester från dem. Men nu var Näcken upptagen med sina jultankar och han hade inte tid för att leta efter varvshistorien och allt vad som präglade Sannegårshamnen och Sörhallsberget. På och vid den här kullen fanns inga jultecken alls.

När Näckens blickar svävade till höger, upptäckte han Slottsberget, en bebyggd kulle som hade behållit namnet efter ett slott som började förfalla redan i början av 1400-talet. I husen som fanns på berget fanns det åter bara några adventsstakar och lysande julstjärnor. Näcken letade efter julatmosfären och jultomten, men upptäckte bara att det fanns gamla hus på Slottsberget som inte följde några regler. Först trodde Näcken att han hade hamnat i Gamlestan men sedan upptäckte han att de här husen inte var så gamla, de hade byggts i slutet av 1800-talet.

Efter jultecken, barnens skratt och färgglad belysning letade Näcken förgäves vid Sannegårdshamnen. Den femte dagen i Göteborg liknade den innan och han undrade hur stort Göteborg måste vara. Näcken var säker på att julstaden fanns, det gällde bara att leta i den jättestora staden som han var på besök i nu. Normalt föredrog han naturen med sina många sjöar, älvar, åar och tjärn. Vattnet i älven var verkligen inte i hans smak.

Copyright: Herbert Kårlin

Näcken tar en paus i Eriksberg

Lucka 4

Näcken bestämde sig att fortsätta till stan och hoppade i älven igen för att simma till de stora byggnaderna på andra sidan älven. Det tog inte lång tid innan han kom till Eriksberg och han undrade över vad det stora monstret som stod över kanalen väntade på. Näcken visste ju inte att det var bockkranen, ett av Göteborgs landmärken, han trodde att det var ett monster eller en jätte.

Området var nästan tomt, det var kallt och det enda som påminde om julen var några adventsstakar i fönstren. Näcken tyckte att det var konstigt att människorna ville bo här. Det var frostigt och hela stadsdelen verkade tom och ödslig. Inga barn fanns här heller. Litet längre bort byggde de flera hus och Näcken undrade varför man byggde nya hus när de redan färdiga husen såg ut att vara tomma på människor. I en julstad måste det finnas liv, skratt och nöje. Det var ju nästan självklart att han inte hittade ett spår av jultomten i Eriksberg.

Eftersom Näcken aldrig hade varit här under sommaren, när kajerna var fyllda med liv, var han övertygad att Eriksberg bara var en stadsdel för att sova i. Men julstaden Göteborg fanns inte här och vattnet och stranden var inte precis rena heller. Tomflaskor simmade på ytan, fimpar låg på kajen och skräp fanns det här, det verkade som det fanns lika mycket skräp som antalet invånare i Göteborg

För att inte missa något strövade Näcken genom gatorna, tittade på balkonger och granskade kajen. Det började verkligen inte bra här i Göteborg, de som gjorde så mycket reklam om julstaden med många ljus och en julkänsla att man kände jultomten närvarande vid varje hörn. På något sätt måste han ha missat något, men nu ville han verkligen veta var julstaden fanns och var han kunde träffa jultomten. Som tur var hade vi bara den fjärde december och det var några dagar kvar till julafton så han hade tillräckligt med tid för att leta efter julkänslan.

Copyright: Herbert Kårlin

Näcken vid Klippan och Älvsborgsbron

Lucka 3

Näcken satte sig några minuter vid älven och funderade om han skulle använda trolleri för att komma till nästa etapp eller om han skulle fortsätta att simma. Vattnet var inte så inbjudande. Salthalten hade minskat, men nu var vattnet blandat med olja och det fanns så mycket skräp, så han började att drömma om rent vatten och en källa för att tvätta sig i.

Men sen bestämde sig Näcken att hoppa tillbaka i älven då han kunde se den stora bron som hette Älvsborgsbron. Där började ju julstaden och då var det bäst att se härligheten från sitt element, vattnet. Näcken var snabbare än den gigantiska färjan som närmade sig bron och efter två minuter hamnade han vid en kaj direkt framför Älvsborgsbron.

Näcken lämnade vattnet vid Röda Sten och trodde först att det var julens tecken eftersom rött ju var julens färg. När han tittade närmare, så fanns det inte så mycket rött på stenen. Stenen var nerkladdad liksom byggnaden som fanns lite längre bort. Näcken tittade till höger och vänster och upp på den stora bron. Nej, här började kanske Göteborg och en stadsdel med det vackra namnet Klippans kulturreservat, men julen hade inte kommit hit. Att Göteborg var en vattenstad det kunde Näcken tro, men julstaden? Inte ens på bryggan med de gamla båtarna kunde man se att julen närmade sig.

Men snart fattade Näcken att julstaden inte kunde börja på en plats med så få människor. Jultomten letade inte ensamheten som han själv ibland, han ville se lyckliga människor, barn och ljus, han ville höra prat och känna lukten av alla de goda läckerheterna som hörde julen till. Säkert skulle han hitta så en plats om han fortsatte sin resa i det smutsiga illasmakande vattnet.

Copyright: Herbert Kårlin

Näcken anländer till hamnen

Lucka 2

Det var väldigt långt att simma från Vinga till Göteborg, men när Näcken närmade sig hamninloppet, smakade vattnet lite bättre och han tänkte stanna här för att se hur långt man hade kommit med julförberedelserna och om det fanns en plats för honom att stanna en stund. Näcken längtade efter sött vatten, eller ännu bättre en källa.

Hamnen var mycket stor och det fanns många fartyg längs de kilometerlånga kajerna. Näcken letade efter några jultecken eftersom det nu fanns människor och byggnader, var han säker på att han hade hamnat i julstaden Göteborg. Det fanns några julljusstakar i fönsterna, men julen som han hade upplevt i en by i Dalarna för många år sedan hade varit annorlunda. Där var också några jättar som blickade upp mot himlen, men julkänslan infann sig inte hos Näcken.

Vart han än tittade såg han stora maskiner och människor som jobbade hektiskt - och ingenstans fanns där att bo, eftersom saltvatten inte precis var platsen för en Näck. Han funderade nu på hur han skulle fortsätta, i julstaden måste det ju finnas jul! Han gjorde en paus och tittade sig omkring, vad var det här för en plats utan jul?

Nu upptäckte Näcken att han bara hade hamnat i Göteborgs hamn och att staden inte började förrän han kom fram till Älvsborgsbron. Han hade kommit till ett område där man bara var för att arbeta. Jultomten skulle aldrig komma hit, han som gillade människor omkring sig, liv och skratt. Här tyckte Näcken se ett litet problem, eftersom han själv också föredrog människor, men han var inte som jultomten, han gillade ju att lura människorna och hade heller inga julklappar. Men han måste vänta ett tag för att se hur det gick med jultomten.

Copyright: Herbert Kårlin

Näcken besöker Vinga

Lucka 1

Näcken var över 1000 år gammal och när han hörde om Julstaden Göteborg och Vattenstaden Göteborg, så visste han omedelbart var han måste leta efter jultomten som var ännu äldre än han själv. Men då de hade så olika vanor, så hade de aldrig träffats. I år skulle det bli annorlunda och ordet Julstaden låt väldigt trevligt. År 2014 skulle Näcken åka dit för att uppleva julens under och leta efter jultomten.

Tyvärr var inte Näcken så van vid Sveriges geografi, han hade ju bott i så många olika sjöar, älvar, åar och tjärn att han inte kom ihåg vilka av dem som låg i Göteborg. Han öppnade en karta och hittade en väldig stor sjö i Göteborg som han aldrig hade besökt. Där skulle Näcken börja sin resa och med lite trolleri var han snabbt vid Göteborgs västligaste landområde som hade ett namn som låt väldig inbjudande: Vinga.

Men när Näcken smakade på vattnet vid Vingas fötter, så trodde han att han skulle dö, det smakade salt, en smak som alls han inte gillade. Och på ön var det inte bättre, det fanns ingen plats för honom att bo på. Julen började inte så väldigt bra för Näcken och när han letade efter jultecken, så fanns det ingenting som han kunde förknippa med jul och en julstad.

Näcken undrade om jultomten överhuvudtaget skulle komma att besöka ön med det vackra namnet till jul. Här fanns ju inga barn och ingen vuxen som han kunde lura att sätta sig i fara. Nej, här på Vinga ville Näcken inte stanna tills julaftonen. Vattnet smakade så äcklig men Näcken hoppade tillbaka i den stora sjön och simmade genom skärgården och närmade sig på detta sätt stadens centrum. Han besökte inga andra öar och var nästan säker på att de alla liknade Vinga.

Copyright: Herbert Kårlin