Tångudden, mellan Käringberget och Lilla Billingen

Lucka 7

När man kommer in i Älvsborgsfjorden ser man på vänstra sidan Skarvikshamnen och på höger en marinbas, hamnen för bogserbåtarna, en småbåtshamn och en mindre lövskog som åtskiljer Göta älv från ett villaområde. Delen som idag kallas Tångudden spelade ingen roll i Göteborgs historia eftersom vattenståndet var mycket högre för 7000 år sedan och varken Käringberget, Stora Billingen eller Lilla Billingen var lämpliga för lantbruk. Och träden gillade inte berggrunden.

Ändå spelade Tångudden och höjden Stora Billingen en viktig roll under de senaste 100 åren. I början av 1900-talet fanns det här en stor badstrand. På andra sidan älven låg en bondgård och ingen hamnanläggning, vattnet var inte blandad med olja och skräp så att några modiga simmare klarade att simma över älven och tillbaka. På botten av älven fanns det också mindre tungmetaller än idag, giftet kom särskilt med varvsaktiviteterna i Göteborg.

Å andra sidan var Tångudden under hösten utsatt till kraftiga vindar och redan under 1800-talet började man samla tången som hamnade längs stranden. De fattiga i området torkade tången på klipporna och sålde den till bönderna som fanns den där tiden i Göteborgs stadsdelar Haga och Majorna. Än idag är tång en biologisk gödsel som man kan jämföra med naturgödsel från hästar och bekämpar även skadeinsekter på kål. Visserligen kan man inte längre använda tången som hamnar vid Tångudden. Nu innehåller tången som finns längs stranden tungmetaller och omvärldsgifter.

Klipporna och stranden vid Tångudden var troligtvis över århundrade också en lekplats för barnen, tills andra världskriget bröt ut. Helt plötsligt fanns det ett 70-tal skyttevärn längs Tångudden, försvarsmakten placerade en stor strålkastare på kullen och krigsångest kom till Göteborg. Ibland flög tyska spaningsflygplan rakt över Tångudden och skrämde befolkningen, även om tyskarna aldrig angrep Göteborg. Idag kan man igen solbada på samma klipporna och tar en promenad längs älven.

Copyright Text/Foto: Herbert Kårlin

Från Saltholmen till Skandiahamnen

Lucka 5

När man lämnar Saltholmen och tar Älvsborgsfjorden uppströms så ser man på vänstra sidan av älven Göteborgs hamn med Arendal, Älvsborgshamnen och Skandiahamnen och de stora fartygen som ligger vid kajerna. Hela hamnområdet ligger på Hisingen, en av Sveriges största öar som till största delen tillhörde Norge fram till 1658, sedan 40 år tillbaka är ön en stadsdel av Göteborg.

När Gustav II Adolf planerade en hamn i Göteborg hade han inte ens tanken på att bygga den på Hisingen. Inte bara därför att hela området var norskt på den tiden, men på den tiden fanns det knappast några vägar i hamnområdet. Visserligen fanns det redan under stenåldern boplatser på Hisingen och namnet Hisingen hittar man i de isländska sagorna, men i början av 1600-talet fanns det bara enstaka hus där hamnområdet ligger idag och Hisingen bestod mestadels av klippor, kullor och mycket skog.

Hamnområdet på Hisingen förändrades under 60-talet, när fartygen blev större och staden Göteborg planerade att bygge den största godshamn i Sverige. Idag finns det en kajlängd på 13,1 kilometer och hamnen indelas i flera delhamnar. Längst ut ligger hamnen för råolja, sen följer Skandiahamnen för containerfartyg och innan man kommer till Älvsborgsbron hittar man Oljehamnen med två av de fyra svenska raffinaderierna.

De senaste åren ser man längst ute i hamnen ibland kryssningsfartyg vid kajen, de giganter är för höga för Älvsborgsbron och även Göta älv är inte tillräckligt djup för oceanjättarna. Mitt i Älvsborgsfjorden upptäcker man en av de byggnader som går tillbaka till Drottning Kristina och Karl X. Gustav. Nya Älvsborgs fästing började byggas 1653 och färdigställdes 1658. Fästningen skulle försvara Göteborg mot den danska flottan, men med freden i Roskilde den 26 februari 1658 ändrades historiens förlopp.

Copyright Text/Foto: Herbert Kårlin