Götaälvbron, en länk mellan Göteborgs centrum och Hisingen

Lucka 23

Även om Gustav II Adolf:s Göteborg slutar innan man kommer på Göta älv till Götaälvbron, så är bron den viktigaste förbindelsen mellan Göteborgs centrum och Hisingen, inte bara för bilar, bussar och spårvagnar, utan också för cyklar och fotgängare. Färjan Älvsnabben går endast till Lindholmen och nedåt, Älvsborgsbron leder särskilt till hamnen, industriområdet och i Tingstadstunneln är det förbjudet att cykla och gå. Det är endast Götaälvbron som förbinder staden Göteborg med Hisingen.

Redan på 1870-talet funderade staden Göteborg att bygga en högbro över Göta älv, men det tog 60 år innan man kunde bestämma sig var den nya bron skulle byggas. Sedan gick allt snabbare och 1935, två år efter klartecknet, började man redan med markarbeten. De tyska byggarbetarna som anlitades behövde fyra år för att bygga Götaälvbron, en klaffbro som är 910 meter lång, med tillfarter 1850 meter. Fram till 1968 var Götaälvbron den viktigaste vägen till Oslo och Bohuslän.

Om man går tillbaka till tiden efter andra världskriget, så måste man se Götaälvbron i sammanhang med Frihamnen som fanns alltid på Hisingssidan. Frakten från de stora fartygen måste transporteras över bron och arbetare behövde bron för att komma till hamnen och tillbaka. Götaälvbron spelade den tiden även en viktigare roll för Göteborg än idag. Utan bron Göteborg skulle inte ha utvecklad till dagens industristad. Hamnen skulle nu finnas i Malmö eller en annan stad om Götaälvsbron inte fanns.

Staden Göteborg är bättre med framtidens visioner än med historia och planerar nu att ersätta Götaälvsbron med en nu bro, modernare, lägre och värde att vinna en arkitekturpris. Med den nya bron skall även Frihamnen och Lilla Bommen förändras så att båda sidor av älven blir en enda Göteborg centrum, även om det blir fortfarande nästan två kilometer väg mellan centrum Göteborg och centrum Hisingen.

Copyright Text/Foto: Herbert Kårlin

Stora Hamnkanalen den första hamnen i Göteborg

Lucka 20

År 1620 började arbetet med Stora Hamnkanalen, innan staden Göteborg fanns. Efter två års byggarbete öppnades inte bara kanalen utan även den första hamnen i Göteborg. Från början fanns det här stenkajer som började vid mynningen och lede in till den delen som skulle bli Göteborgs center. Snart byggdes de första husen längs Stora Hamnkanalen. Residenset, som byggdes mellan 1648 och 1650, är det enda huset som finns kvar från den tiden och visar att det var bara de rikaste i den nya staden som hade pengar för att bo längs hamnen.

Om man pratar om Stora Hamnkanalen och den första hamnen i Gustav II Adolf:s Göteborg, så måste man tillägga att det inte var en hamn i dagens mening. Vattendjupet var så lågt att bara pråmar kunde passera och större båtar låg vid Klippan och senare också vid Stigbergskajen. Efter många olyckor på älven och i Stora Hamnkanalen försågs år 1670 sjökartan för Göta älv och kanalen med prickar för att undvika större problem.

För över 200 år blev Stora Hamnkanalen med Skeppsbron och Packhuskajen Göteborgs hamn. Kanalen var mycket frekventerat in på 1900-talet. Längs hela kanalen fanns det båtar och liv, men allt tog slut när man byggde dagens broar som inte kunde öppnas längre. Idag är det bara turistbåten Paddan som under sommaren använder Stora Hamnkanalen, och ibland en kajak eller en mindre motorbåt som vill väcka uppmärksamhet.

Vid Stora Hamnkanalen utspelades också en viktig del av Sveriges historia. Härifrån emigrerade över en miljon Svenskar för att lämna fattigdomen i Sverige med förhoppningen om att ha det mycket bättre på andra sidan av Atlantiska oceanen. Sista byggnaden som de besökte var Gamla Tullhuset som byggdes år 1866. År 2002 öppnades i byggnaden ett av de fyra statliga kasinon och från 2003 flytta även Emigranternas hus in på den övre våningen. Genom ett resecentrum vill staden Göteborg uppmärksama Stora Hamnkanalen på nytt och skapa en ny mötespunkt.

Copyright Text/Foto: Herbert Kårlin

Jultomten ville se Skeppsbron

Lucka 22

Jultomten hade hört så mycket om Skeppsbron att han ville se hur kajen blev efter 1700-talet längs Göta älv. När han var här förra gången hade man redan börjat att skapa en hamn här vid Stora Hamnkanalens mynning. För 300 år sedan var området vassmark som man började att fylla igen. Det tog ändå till 1853 tills det första ångfartyget kunde lägga till vid kajen.

Vad jultomten upptäckte nu innan jul var inte särskilt vackert. Överallt längs kajen byggdes det, Stenpiren hade nästan försvunnit och det fanns inte ens en tavla som visade hur det skulle se ut när det blev färdigt. Just nu fanns det inget mellan den gamla Tullhuset och Rosenlundskanalen som lockade.

Jultomten visste ju att man villa förändra hela kajen, bygga ett stort resecentrum, butiker och lägenheter till höga priser med utsikt över älven. Han undrade om de inte hade tänkt på att vattnet skulle stiga med en halvmeter de närmaste 50 åren. Ville de bygga en mur längs vattnet eller kunde man inte komma hit vid det årliga högvattnet? Hade de glömt detta problem i Göteborg?

Var finns det, vad är det och vad betyder det? Skriv svaren i en kommentar och efter jul levererar jag svaren.

Copyright: Herbert Kårlin

Jultomten på Järntorget

Lucka 3

När Jultomten kom till Rosenlundskanalen och det gamla Göteborg, fanns varken vallar eller befästningar kvar och vid kajen fanns inte längre hamnbasängen där båtarna från Tyskland och England la till. Tomten hittade dock till Järntorget som också hade förändrats. Tullhuset och Järnvågen fanns inte längre. Järntorget var tidigare en enda stor plats med många aktiviteter men nu var den delad i två delar, Järntorget och Olof Palmes Plats.

Tiderna förändras, tänkte jultomten när han observerade folket som kom med spårvagnarna och hade bråttom till jobbet. Vid Järntorgsbrunnen fanns det några män med ölburkar i handen och vid andra hörnet upptäckte han en grupp fattiga personer som pratade rumänska. Visserligen hade han hört om Romer, men jultomten kunde inte förstå varför ett land som var så rikt som Sverige hade fattiga utan att kunna hjälpa dem.

Jultomten tittade sig omkring på platsen som hade varit så betydande för Göteborg. Förutom de som sprang till spårvagnarna eller jobbet, de fattiga och de med ölburkar i handen fanns det också några turister med kamera som fotade de nakna kvinnorna på Järntorgsbrunnen. Som han hade hört, var Järntorget arbetarnas centrum. Varför fanns det inget som berättade platsens historia? Turisterna gick till Haga och upptäckte inte ens den nya Olof Palme Plats, därför att man inte kunde se något som lockande dem från platsen bortom spårvagnarna.

Var finns det, vad är det och vad betyder det? Skriv svaren i en kommentar och efter jul levererar jag svaren.

Copyright: Herbert Kårlin