Näcken hittar Julstaden Göteborg

Lucka 24

På kvällen dan före dan hade Näcken sett ljusstråket på Avenyn, tittat på julfilmen och pratat med Poseidon i flera timmar, som hade förklarat för Näcken att namnet Julstaden bara var en uppfinning av Göteborg för att locka turister till staden. Vad Poseidon sa så fanns det ingen julstad varken här eller någonstans i hela Sverige och nästan ingen annan stans i världen heller. Visserligen var det vackert med så många ljus. Men de fanns inte bara i Göteborg, nuförtiden fanns de flesta ljusen där människorna ville att man skulle handla till jul.

Och Poseidon sa också att ljusstråket slutade vid nöjesparken Liseberg med sin julmarknad som säkert var den största och finaste julmarknaden i hela Sverige. Om Näcken ville hitta julen och jultomten, så måste han bege sig till Liseberg. Näcken var nu på Liseberg och som tur var, var det redan eftermiddag och han slapp att vänta tills de skulle öppnade för dagen. Näcken tyckte att det var väldig fint här med så många julljus längs vägen, en isbana som många av julkaninerna åkte på. Det var första gången att han upptäckte att det inte bara fanns en påskhare utan också julkaniner.

Näcken upptäckte att allt handlade om pengar här och att många besökare tyckte att det var väldigt dyrt att komma hit. Några tyska besökare var väldig besvikna för i Tyskland betalar man inget inträde när man besökte en julmarknad och där kunde man dricka vinglögg överallt, vilket man inte kunde här på Liseberg. Men barnen var lyckligt ovetande, de visste inte hur dyrt de var att besöka den här julmarknaden. För människorna handlade det tydligen bara om pengar?

Nu undrade Näcken om han kunde hitta jultomten här på Liseberg. Det tog inte lång tid innan han hittade en människa som spelade jultomte, men inte ens barnen fick någon present av honom, de kunde bara lämna över en önskelista. Plötsligt, högt upp vid julstjärnan på Liseberg, upptäckte Näcken ett ovanligt ljus och där satt jultomten och bara väntade på Näcken.

Copyright: Herbert Kårlin

Näcken hälsar på hos Poseidon i Göteborg

Lucka 23

Natten tillbringade Näcken under ett träd vid Näckrosdammen och trädet berättade allt om Göteborgs framtidsplaner och det som hände runt omkring och i den historiska parken. Nerifrån staden hörde Näcken flera olika ljud. Och där fanns det också många människor om kvällarna. För honom var det ett tecken att julstaden måste vara där i närheten, på morgonen gick han därför några hundra meter ner till Götaplatsen.

Nu på morgonen fanns det inte så jättemycket som visade att det var en julstad. Lampor i träden fanns ju överallt i Sveriges städer. Och människorna här på Götaplatsen hade det lika bråttom som de Näcken hade sett på Drottningtorget eller i Brunnsparken. Julpynt fanns det inte mycket av och butiker ännu mindre. Näcken undrade vad det hade varit som drog människorna hit i går kväll. Näcken läste nästan aldrig några skyltar och visste därför inte att det visades en julfilm här när mörkret hade fallit.

Näcken upptäckte plötsligt en skäktning från Grekland, Poseidon, och undrade vad han hade att göra i Göteborg? Staden var ju så stolt över sina resor till Kina och i Sverige fanns det ju Havsmannen som bodde vid havet och hjälpte sjömän i nöd. Poseidon visste inte heller varför han skulle vara Göteborgs gud, men han brydde sig inte så mycket om det. Poseidon berättade att svenskarna gillade att resa till olika länder och troligtvis föredrog de sagorna om honom. Havsmannen hade väl inte ett så bra ryckte här i Sverige?

Det var också Poseidon som förklarade för Näcken att julstaden och julstråket bara fanns där när det blev mörkt i Göteborg. Vad hjälpte ett ljusstråk om mörkret inte hade fallit? Poseidon klagade också lite på julfilmen som visades på fasaden bakom hans rygg. När de visade filmen fick han inte röra på sig och där av hade han aldrig sett en julfilm och med bara ljudet var det inte så lyckat. Och innan Näcken och Poseidon somnade, fick Näcken veta var han skulle hitta julstaden Göteborg.

Copyright: Herbert Kårlin

Näcken hittar en damm utan vatten

Lucka 22

Nu var Näcken på väg till människornas stad igen, men utan karta och kompass var det inte så lätt att hitta Kungsportsbron igen, platsen där Näcken tänkte att leta efter julstaden. När han tittade sig omkring, hittade han ingen kanal och ännu mindre bron som markerade gränsen till Gustav II Adolfs stad. Näcken hade hamnat i Renströmparken, som alla här kallade Näckrosdammen.

Näcken letade efter dammen, men utan resultat, dammen var borta och hela område var någon slags arbetsplats. När människor arbetade på en sådan plats, så var det inte bra alls. Oftast förändrade de så mycket att minnen bara försvann för att göra en plats för framtiden. Näcken tänkte på träden och buskarna och vem vet om Näckrosdammen, som hade ett så vackert namn, kom tillbaka. Människorna kunde förstöra 100-åriga minnen i loppet av en enda månad. Det hade Näcken upptäckt överallt i Sverige. Varför skulle julstaden vara annorlunda?

Med så mycket byggarbete fanns det inte så många fåglar och djur kvar, men slutligen hittade Näcken en skalbagge som tyckte att den här vintern var väldig varm. Andra år måste han gömma sig någon meter under jorden. Äntligen skulle även skalbaggen få träffa jultomten. Skalbaggen berättade att hela platsen var inte mer än 100 år gammal och att den byggdes för att fira Göteborg 300 år. Lite längre bort fanns det rester av en teater, men den var nerlagd för väldig många år sedan nu och kommer nog inte tillbaka. Men det fanns en tradition, att sjunga in våren på Valborgsmässoaftonen, vilket man gjorde varje år här vid Näckrosdammen.

Nu hade Näcken bara två dagar kvar för att hitta julstaden, julstråket och jultomten. Nu blev han verkligen orolig om han skulle lyckas i rätt tid. Om två dagar var det julafton och Näcken hade inte den blekaste aning om var julstaden Göteborg låg och hur han skulle hitta dit. I morgon måste han verkligen fundera över hur han kom fram till julstaden och på vilken plats han skulle träffa jultomten.

Copyright: Herbert Kårlin

Näcken smakar på vattnet i fågeldammen

Lucka 21

Eftersom fåglar somnar mycket tidigare än ett troll, blev den senaste natten inte så kort som den i Ruddalen, men nu ville Näcken se hela Slottsskogen innan han fortsatte till julstaden. Visst blev det bråttom, men det fanns så mycket att upptäcka här i grönområdet att ha inte bara kunde sticka iväg. Vem visste om han kom tillbaka till Göteborg och om 200 år fanns troligtvis inte Slottsskogen längre. Han hade redan hört att politikerna i Göteborg inte gillade gamla träden som hade en personlighet.

Här i Slottsskogen fanns det nästan vatten överallt och när Näcken kom till Fågeldammen, så hoppade han bara in i vattnet och tog sig några slurkar. Vattnet var inte gott alls och på botten såg han burkar och skräp. Tills nu hade Näcken inte lärt sig att det inte fanns så mycket källvatten i Göteborg och att människorna skräpade ner överallt, utan undantag. De sa att det var ett framsteg med alla moderna prylar, burkar, engångsgrillar och tänkte inte ett ögonblick på konsekvenserna. Det viktigaste var att slänga allt.

För många år sedan kunde man bada i den här dammen, idag var det inte ens att drömma om. Någon gång för flera år sedan hade Näcken också hört att de stora rosa fåglarna bodde här i fågeldammen, men även att det fanns många andra fåglar så kunde han inte se en enda av de vackra fåglarna. För Näcken hade tiden inte samma betydelse som för oss människor och ingen hade sagt till honom att Göteborg inte längre satsade på exotiska fåglar utan mer och mer på jogging och sport. Han var ju inte bara i julstaden, utan också i framtidens stad.

Efter att ha badat i bäckvattnet, var han inte längre så förtjust i Göteborgs vatten och tänkte nu att göra en tur genom Slottsskogen. Näcken besökte de nordiska djuren i Zoo. Där hittade han även några älgar, stora hjortdjur som inte gillade att vara instängda, de älskade att promenera i skogen. Precis här hos dem fanns det inte så mycket skog, tänkte han. Igen hade dagen gått så fort och nu måste Näcken verkligen skynda sig för att hitta julstaden innan jul.

 
Copyright: Herbert Kårlin

Näcken kommer ett stort steg närmare julstaden

Lucka 20

Natten i Ruddalen hade varit lång. Trollen hade så mycket att berätta om de gamla delarna av Göteborg och de hade visat Näcken en del av sitt underjordiska rike. Med ett sådant intressant samtal hade Näcken nästan glömt julstaden och när han kom ihåg varför han hade kommit till Göteborg, visade klockan reden två på eftermiddagen. Om han ville veta mer om julstaden och jultomten, så måste han iväg.

Men Näcken kom inte så väldig långt. Han närmade sig Slottsskogen med sina stora träd, fåglar och små sjöar, och han bestämde sig att stanna här och utforska området. Det var ju bara den 20 december och jul firade människorna den 24 december. Dessutom hörde han att staden nu fanns i närheten. Från observatoriet kunde han även se de många byggnaderna. Han tyckte att det säkert var mycket roligare att vara här i naturen än mitt i människovimlet. Imorgon var också en dag.

Även om Näcken inte kunde se och träffa alla djur som fanns här i Slottsskogen under sommaren, så fanns det ändå tillräckligt många för att prata med. Fåglarna och naturväsen visste oftast mycket mer om en stad än om människor. En blåmes berättade för Näcken att Slottsskogen var mycket äldre än Göteborg självt och att den tillhörde, under medeltiden, slottet Älvsborg som fanns bara kvar som en ruin. Visserligen liknade Slottsskogen fram till slutet av 1800-talet inte parken som Näcken upptäckte nu. Här fanns det verklig skog, skog som man nu såg försvinna i de stora skogsområdena i norra Sverige.

Och som vanligt glömde Näcken tiden när han fick höra så intressanta berättelser och när mörkret föll över Slottsskogen, hade han inte ens sett hälften av området. Men julstaden flög ju inte iväg, som kanske de som berättade så livligt att Näcken nästan trodde att han levde i dåtiden när Göteborg bara var en massa lera och att alla intressanta områden fanns utanför den berömda julstaden.

Copyright: Herbert Kårlin

Näcken och en del av Göteborgs historia

Lucka 19

Från Delsjön tog Näcken vägen till Västra Frölunda och hamnade direkt på torget med sitt stora köpcentrum. Här fanns det många människor, människorna hade handlat, en del bar på paket med julpapper på. Näcken kände att han hade närmat sig julstaden nu och ville se om julen fanns inne i byggnaden. Utanför centrumet upptäckte han inte så mycket jul, bara julljusstakarna och julstjärnorna i fönstren.

När Näcken klev in i köpcentrumet fanns det i nästan alla skyltfönstren juldekorationer men han upptäckte ingen julstad. I nedre våningen såg det redan litet ljusare ut, här fanns det några små julhus, men snart upptäckte han att det var för att sälja tomtar, choklad och hantverk, det var vad människorna kallade julmarknad. Näcken fortsatte sin vandring genom centret, men julstaden fanns definitivt inte här. Då var det lika bra att fortsätta sin resa.

Eftersom mörkret snart skulle falla, tänkte Näcken att stanna vid en sjö eller ett vattendrag i närheten. Han hade redan lärt sig att det fanns grönområden överallt i Göteborg, men med vattnet var det ibland ett större problem. Ibland fanns det inget vatten alls och andra gånger smakade det inte precis som källvatten. Några sekunder senare var Näcken i Ruddalen och hade med all säkerhet hittat Slottsbergsmosse och en bäck som gick genom skogen. Det fanns även några skogstroll i närheten att prata med.

Skogstrollen verkade inte så elaka som de han hade träffat i de stora skogarna i Dalarna och Jämtland, här verkade de nästan trevliga. Så berättade de att den här delen av Göteborg var mycket äldre än staden. Här fanns det stensättningar, domarringar, gravfält och även delar av en fornborg. Ett av trollen visste att det bodde människor här under järnåldern. Men idag fanns det inte längre så många som ville besöka stenarna, vilket trollen uppskattade.

Copyright: Herbert Kårlin

Näcken upptäcker en stor sjö i Göteborg

Lucka 18

Fåglarna hade inte bara pratat om den här platsen som hette Botaniska Trädgården, de hade också nämnt ett större område med två sjöar som hade mycket skog omkring sig. Näcken trodde att man kanske firade julen i en tillfälligt uppbyggd julstad i skogen i Göteborg, en julstad som bara fanns för några veckor. Frågan var bara hur han skulle hitta den där platsen.

Men Näcken måste inte fundera länge innan han träffade tre skator som bråkade om bröd som människorna hade lämnat vid en parkbänk. Näcken hade inte det bästa ryktet bland skator, de var lite rädda för honom och slutade genast att bråka, de förklarade villigt vägen för honom och en av dem lovade följa honom till rätt ställe. Och några minuter senare stod Näcken framför en sjö mitt i skogen.

Men jul och julstaden fanns inte här. Om Näcken verkligen hade funderat, så skulle han ha vetat att julen måste finnas där det fanns många människor och inte här, så långt bort från staden. Som vattenälskare hade Näcken troligtvis verkligen inte lyssnat, förutom när man nämnde ordet vatten. Men Näcken trodde inte sitt luktsinne nu heller. Tydligen var det här en sjö, men vattnet luktade som älvvattnet. Hur kunde människorna transportera älvvatten hit, till en sjö som vanligtvis hade jättebra vatten. Näcken kunde ju inte veta att Delsjön var en vattenreservoar.

Och naturen här var inte heller det vad han redan hade sett i de svenska skogarna. Väldig många granar var döda eller redan nersågade. Jultomten skulle inte älska området, han som älskade alla djur och växter. Näcken ville inte heller stanna här länge. Delsjöområdet kunde vara ett paradis om människorna inte hade förstört allt. Och precis nu fanns de inte många människor här heller. Näcken bestämde sig för att närma sig staden igen. Redan några dager efter det att han hade kommit till Göteborg hade han ju sett vissa jultecken. Kanske var jul för människorna något annat än för en Näck.

Copyright: Herbert Kårlin

Näcken letar efter jul i Botaniska Trädgården

Lucka 17

Näcken hade pratat med många och berättat om att han letade efter julstaden, han pratade också om, med lyriska ord, hur mycket han älskade skogen och naturen. Men eftersom han framförallt pratade med fiskar, fåglar och trollväsen, så kunde ingen hjälpa honom. Ingen av dem brydde sig om julen, julstaden och allt vad hörde julen till. När det blev mörkt, så lade de sig ner och väntade tills solen gick upp igen.

Några fåglar med vilka Näcken hade pratat med, visste inte mycket om julstaden, men de flög ofta till ett grönområde och föreslog att han skulle leta där. Det fanns alltid vänliga människor där, minst under dagstid. Kanske fanns där också jul och julstaden. Några av fåglarna var ändå på väg dit och menade att Näcken kunde ju följa med. Platsen var ganska långt bort, men han skulle säkert hitta tillbaka om det var fel ställe.

Fåglarna hade berättat att det också fanns dricksvatten där, ett argument som Näcken gillade. Bara några minuter senare hade Näcken hamnat bredvid Najaden som satt mitt i en stor damm. Näcken hade kommit till Göteborgs Botaniska Trädgården. Visserligen fanns det några få jultecken här, men julstaden hade han inte hittat. Det här var med sina många träd kanske en julplats för fåglar men julstaden kunde det inte vara. Och vattnet här smakade inte bra heller. Lyckligtvis visade en ekorre honom vägen till en liten bäck med bättre vatten.

Näcken hade inte närmat sig julen och julstaden, men han tyckte ändå att det var en trevligt plats här. Och när fåglarna pratade om många människor, så menade de säkert inte den 17 december. Nu fanns det bara några enstaka vandrare men många djur pratade i träden och det var ett livligt naturliv som Näcken gillade. Tyvärr kunde han inte stanna så länge. Nu hade han bara några dagar kvar för att hitta julstaden Göteborg.

Copyright: Herbert Kårlin

Näcken ser de fem världsdelarna

Lucka 16

Eftersom Näcken inte gillade att gå längre sträcker, trollade han sig till den stora platsen som låg till vänster och där fanns det väldigt många människor som, liksom överallt i den här staden, hade bråttom till en spårvagnen eller gick med snabba steg till en gata längre bort. Vid första ögonkastet visste Näcken att han inte hade hamnat i julstaden och att folk här verkade inte bry sig om jul heller. Kanske var livet i en stad så här och allt gick snabbare än i skogarna.

När Näcken betraktade alla konstverk på den stora platsen, så förstod han direkt att han hade hamnat i centrum av arbetarrörelsen i Göteborg, långt ifrån den stadsdelen som ville bjuda in jultomten. Järntorget var bara en plats för arbetare och skulpturgruppen på andra sidan gatan visade på att det förr fanns hungersnöd i hela området. Nuförtiden hade tydligen mycket förändrats, men Göteborg ville säkert glömma sin historia och platsen. Då var det bättre att inte heller julpynta platsen tycktes de tro.

Näcken letade fortfarande efter ett bra dricksvatten, men hästvattningsstället för hästarna som drog de gamla spårvagnarna hade inte sett vatten på många år och den stora järntorgsbrunnen hade under vintern inget vatten heller. Näcken tyckte om den här brunnen med de fem kvinnorna som representerade de fem världsdelarna som var förenade genom vattnet här i brunnen men också genom vattnet som strömmade ner i älven som Näcken kände lukten härifrån och som fanns bakom Folkets hus.

Näcken hade kommit till Järntorget en vanlig tisdagsförmiddag och kunde inte ana att det fanns en jättefin julmarknad bara några meter längre bort, men bara på lördag och söndag. Eftersom Näcken inte visste var han skulle vara bestämda dagar eller dygnstider, hade han redan missat en hel del av julstaden, men hur kunde han veta det? Näcken tänkte i alla fall inte ge upp och han var fortfarande säker på att hitta julstaden och jultomten.

Copyright: Herbert Kårlin

Näcken besöker Feskekôrkan

Lucka 15

Näcken tog avsked av de tysta sjötrollen, sprang tillbaka in i det smutsiga vattnet och fortsatte sin väg tills han upptäckte en byggnad till höger som liknade en kyrka men det luktade fisk om den. Det måste vara Feskekôrkan han hade hört talas om, Göteborgs fiskmarknad med sina restauranger och sina handlare som sålde fisk och skaldjur från skärgården.

Näcken hade hört att Feskekôrka var ett byggnadsminne och en av Göteborgs symboler, men när han letade efter jultecken, så fanns det inte så väldigt mycket att se och julstaden fanns definitivt inte här. Hur kunde de i Göteborg ha symboler som inte var julpyntade, och som inte hälsade Jultomten välkommen? Näcken skulle nog aldrig förstå sig på människorna. Inte en enda gång hade han spelat på sin fiol i Göteborg och nu hade han redan varit 15 dagar i staden.

Feskekôrka var visserligen intressant och verkade som en blandning av en gammal stavkyrka och de senare gotiska kyrkorna. Feskekôrka låg ju i julstaden och då skulle man väl känna att julen nalkades här och inte bara handla med fisk som vanligt. När han tittade till höger och vänster från Feskekôrkan, upptäckte han Skatteverket och lite längre bort stod några prostituerade, troligtvis var det därför att Göteborg inte ville julpynta här i området.

Eftersom Näcken nu var övertygad att han hade hamnat fel på sitt letande efter julstaden, bestämde han sig att fortsätta sin resa genom Göteborg. Någonstans måste han ju hitta julstaden med sina många ljus, sina julgranar och sitt glittrande vatten. Näcken fortsatte till en större bro, kollade till höger och vänster och bestämde sig att ta till vänster då de till höger åter höll på med gatuarbete.

Copyright: Herbert Kårlin

Näcken upptäcker Kungsparken

Lucka 14

Eftersom det fanns byggarbeten längs Hamnkanalen och Näcken hade varit vid Lilla Bommen och Drottningtorget, gick han tillbaka till Kungsportsbron, sprang i vattnet och fortsatte sin väg i kanalen. Husen till höger intresserade honom inte så mycket, men till vänster fanns det många träd och han tänkte på de stora skogarna i Sverige. Där fanns det inte så mycket ljud som här i julstaden. Näcken såg rådjuret av Arvid Knöppel och tänkte för en sekund hur konstiga människorna var. Om de ville se ett rådjur, så måste de bara besöka skogen.

Näcken hade redan hört att kanalen här var den gamla vallgraven. Till höger fanns bara staden och till vänster fanns de tidigare befästningarna med sina bastioner. Det fanns ingenting kvar från de gamla tiderna, men tyvärr fanns det ingen jul här heller. Parken verkade nästan tom och i vattnet fanns det fortfarande skräp och burkar. När Näcken hade hört att Göteborg var julstaden, så trodde han, naiv som han var, att han skulle hitta jul överallt.

När Näcken kom till Floras Kulle blev han nyfiken på vad det var för ett väsen på kullen. När han stod framför fontänen kunde han se en ung kvinna med tre sjötroll, men tyvärr kunde de inte prata. Vanligtvis gillade Näcken inga troll, men sjötrollen var inte farliga och gjorde inte människorna någonting. Men att trollen ville bo här? Det luktade gammal öl och urin. I fontänen fanns inget vatten heller och Näcken vill nu dricka något annat än kanalvatten.

Efter allt sitt sökande upptäckte Näcken att staden var väldig stor, men var fanns julstaden? De få tecken av jul som han kunde se överallt var mindre än i någon mindre ort han hade besökt. Näcken hade under sitt långa liv sett många platser med en väldig bra julkänsla i. Men Näcken ville inte ge upp och var säker på att han skulle hitta julstaden och jultomten. Idag hade vi ju bara den 14 december och julafton var om tio dagar.

Copyright: Herbert Kårlin

Två bronslejon hälsar Näcken välkommen

Lucka 13

På Kungsportsbron kunde Näcken se att det fanns många fler människor till höger än till vänster. Hans luktsinne sa honom att det fanns vatten där, så bestämde han sig för att ta ett jättesteg och snabbare än sina tankar var Näcken på nästa bro som hette Lejonbron. Då han inte visste att det redan för många år sedan fanns två lejon vid den tidigare bron, trodde han att bron fått namnet efter de två lejonen som han upptäckte till vänster.

Även om bronslejon inte kunde prata, så kände Näcken att de hälsade honom välkommen där de stod bredvid några personer som satt i kylan på trapporna som visade vägen till vattnet. Men innan Näcken hoppade tillbaka till sitt element, tittade han sig omkring och upptäckte en stor julgran med många ljus. Eftersom det var den största julgran han hade sett tills nu i julstaden, var Näcken säkert att jultomten skulle komma hit till julaftonen. Men sedan började han fundera och undrade varför det bara fanns en julgran på platsen och inga andra jultecken? Vindsnurrorna till vänster var ju inga jultecken och alla som passerade platsen hade det mycket bråttom. Nej, på jul skulle det vara annorlunda än på den här platsen.

När Näcken hade kommit till lejontrappan hade han hört någon slags musik. Han undrade, tills han vände blicken åt det hållet som ljudet kom ifrån, vad det var för slags musik? för det han hörde påminde inte om någon julmusik, musiken hade inte något med julen eller julstaden att göra, för julmusik hade han tidigare hört över hela Sverige. Men musiken, som inte alls var någon julmusik, kom från ett julpyntad träd på andra sidan bron. Näcken var säker på att det tillhörde julstaden men förstod inte sammanhanget mellan ett lövträd och musiken som han hörde och jul. Men just nu hade han inte tid för att leta efter alla svar på sina frågor.

Innan Näcken tänkte fortsätta sin resa genom julstaden för att hitta julen och jultomten, upptäckte han, litet längre bort, ett julhus som kunde ha varit jultomtens hus, om det inte hade funnits en restaurang där. Eftersom Näcken reste på sitt eget sätt, hade han nu missat Nordstan med sin julmarknad och julfönstren på Nordiska Kompaniet, men en näck är en näck och upptäcker inte en stad på samma sätt som människorna.

Copyright: Herbert Kårlin

Näcken kommer till Kungsportsbron

Lucka 12

Eftersom vattnet var Näckens element, så tog han kanalen längs Trädgårdsföreningen och kom efter en kort tid till Kungsportsbron, han var i nivå med vattnet och upptäckte bron på ett annat sätt än alla de som gick över den. Näcken tyckte om den mäktiga bron som hade ljusslingor som förmodligen tändes på kvällen. Utom ljusen fanns det tyvärr inte så många jultecken att se från vattenytan.

Näcken visste faktisk inte vad han letade efter och hur julstaden skulle se ut. I sina drömmar trodde han att det måste finnas jul överallt i en julstad och särskilt längs vattnet måste  man ju kunna se att det var jul. Vattenstaden Göteborg hade säkert glömt att vattnet var Göteborgs tecken och att staden grundades precis därför att staden hade tillgång till hela världen och att kanalerna spelade en viktig militärisk och ekonomisk roll för Gustav II Adolf.

Kungsportsbron var mycket större än bron vid slussen och måste därför vara väldig viktig för de som bodde i Göteborg. När Näcken funderade över brons historia hörde han plötsligt några fiskar som pratade om denna monumentala bro och han hörde att Kungsportsbron inte var gammal alls och att det på samma ställe hade funnits flera andra broar. Och namnet Kungsportsbron skulle bara påminna om att det en gång fanns en jättestor port här som var en del av Göteborgs befästning. Här vid Kungsportsbron slutade Göteborg på 1600-talet och till vänster om bron fanns det för 150 år sedan nästan inga hus utan nästan bara åkerbruk.

Sedan gick Näcken på bron som var byggd av bohuslänsk granit och ville se hur det var där uppe med julen. Det fanns inte mycket jul att upptäcka på Kungsportsbron. Han undrade varför man inte smyckade bron som var en symbol för Göteborgs utveckling, en bro mellan dåtiden och framtiden. Klockan var nu bara elva och Näcken kunde inte tänka sig hur Avenystråket såg ut på kvällen. Men för honom var en julstad en julstad på heltid och inte bara en julstad på kvällen.

Copyright: Herbert Kårlin

Näcken fascineras av slussen

Lucka 11

Eftersom Näcken hade lärt sig att Fattighuskanalen gick till Göteborgs kanalsystem, så tog han nu samma väg som vattnet och plötsligt blev strömmingen starkare och han såg ett hinder med två luckor genom vilka vattnet forsade. Näcken trodde sig att höra ett vattenfall på andra sidan. Men han var ju mitt i staden och inte i skogen, var vattenfallet bara en illusion?

Näcken sprang över hindret för att kolla närmare vad det var för ett vattendrag och vilken väg vattnet tog efter hindret. På andra sidan kunde han se att det inte fanns något vattenfall här men att han stod vid en sluss som oftast bara fanns i de stora vattendragen genom Sverige. Och vilka båtar kunde trafikera i en sån liten sluss som den här i Göteborg? Näcken hade ju aldrig hört talas om Paddan som åkte till Liseberg.

Med alla sina tankar om vattenfallet och slussen hade Näcken inte tittat en enda gång på sin omgivning och när han betraktade Gångbron, Drottningstorget, Centralstationen och Hotellen runt platsen, var han säkert på att han närmade sig målet. Här fanns det juldekorationer och på kvällarna fanns det säkert mycket ljus. Men alla människor Näcken kunde se hade det så bråttom, bråttom till byggnaden på andra sidan torget och bråttom till spårvagnar. Det kändes verkligen inte som jul.

När Näcken funderade lite, så tyckte han att det var märkligt att det bara var en plats som var delvis julpyntad. Vilken väg skulle man tar härifrån. Det fanns två kanaler och flera gator. Vilken logik följde de som hade planerat julstaden med sitt ljusstråket. De var nog inte klara än och julen var inte direkt imorgon heller. Jultomten kom troligtvis bara på Julaftonen.

Copyright: Herbert Kårlin

Näcken anländer till Fattighusån

Lucka 10

Innan Näcken bestämde sig att lämna Lilla Bommen hade han hört att han skulle hitta ett bättre vatten i Fattighusån. Men eftersom kanalen till ån inte fanns längre, bestämde han sig att trolla och i samma sekund var Näcken i Fattighusån. Visserligen smakade vattnet här bättre än i älven, men även här fanns det skräp och vattens kvalitet höll inte måttet.

Näcken simmade lite till höger och vänster och upptäckte snart att han måste ha lämnat julstaden. Här fanns det inte längre julgranar och det enda som han kunde se var några ljusstakar och julstjärnor i fönstren. Kanske var det namnet Fattighusån som bestämde att julen höll sig bort från detta området.

Nu ville Näcken veta mer om Fattighusån och han frågade fiskar vad de visste om denna plats. Så lärde han sig att Fattighusån fick sitt namn efter fattighuset som tidigare låg här och kanalen var grävd för att tillföra friskt vatten i Göteborgs kanalsystem. Dessutom var Fattighusån en förbindelse mellan Mölndalsån och kanalerna. Redan under 1600-talet transporterades här värdefulla varor från och till Göteborg.

Näcken tyckte att den här historian var intressant men den hjälpte inte honom att hitta julstaden och jultomten. Här fanns ju ingenting som kunde förmedla en julkänsla och butiker fanns här inte heller. Varifrån skulle jultomten ta sina presenter om han inte kunde köpa dem i närheten. Men innan Näcken ville närma sig staden igen, njöt han av vattnet, även om några tungmetaller och skräpet förstörde nöjet.

Copyright: Herbert Kårlin

Näcken kommer till Lilla Bommen

Lucka 9

Efter en ny besvikelse vid Skeppsbron bestämde sig Näcken att fortsätta älven uppströms. Den stora kanalen med sina byggarbeten lockade honom inte så mycket. Och snart var Näcken framme vid Lilla Bommen, en plats med många mer människor. Kanske var det här att julstaden Göteborg började. Klockan var tio på morgonen, kanske var det en bra tid för jultomten och allt som hör julen till.

Vid Lilla Bommen fanns det många båtar och här upptäckte Näcken de första julgranarna. Bara namnet Lilla Bommen lät konstigt, det fanns ju inge bommar här och det fanns ingen kanal heller, bara en hamn för fritidsbåtar och mindre färjor. Näcken visste mycket om vattnet, men nästan ingenting om Göteborgs historia.

Om Näcken hade frågat vattnet, så skulle han vetat att det fanns en kanal här när man byggde Göteborg i uppdrag av Gustav II Adolf. Men när det kom bilar och vattnet i kanalen blev så nedsmutsat att man blev sjuk då man åt av fiskarna som levde där, fyllde man igen flera kanaler. Idag fanns det hus och gator där man tidigare hittade kanaler för båtar och varutransport.

Näcken tyckte att Lilla Bommen var mycket bättre än alla andra ställen som han hade besökt, men julstämningen hade han inte funnit än, det fanns bara några jultecken som bevisade att julstaden verkligen fanns här i Göteborg. Men resan slutade inte här vid Lilla Bommen, han måste fortsätta och leta lite längre in i staden.

Copyright: Herbert Kårlin

Näcken anländer till Skeppsbron

Lucka 8

Efter sin farliga upptäckt lämnade Näcken varvsområdet så snabbt som möjligt och tog raka vägen över till Stenpiren och Skeppsbron. Från Hisingssidan hade han sett att det fanns mer ljus och flera hus på den här sidan, men väl framme trodde han inte sina ögon. Det han kunde se var en enda röra längs kajen.

Om man hälsar sina gäster välkomna med det han kunde se, så var det verkligen inte det vackraste av Göteborg. Julen kunde man inte ens drömma om på den här platsen. Vid Stenpiren, på kanalen in till staden och på vägen bredvid fanns det bara vägarbete. Kanske skulle det bli vackert en dag i framtiden, men just nu, på sitt första besök i Göteborg, var det det värsta han hade sett. Och ändå visste inte Näcken att här fanns det en av de viktigaste platserna i Göteborgs historia.

Huset till höger var ett minne från äldre tider i Göteborg, stadens första bostadshus vid en kanal som tidigare fylldes med båtar med sin rika last. Sedan upptäckte Näcken också Casinot, en byggnad som hade upplevt många mänskliga historier. För många år sedan var det över en miljon utvandrare som drömde här om att få ett bättre liv på andra sidan jordklotet och idag fanns det de som drömde om att blir rik på en enda kväll. Nej, med jul hade den här platsen inte mycket att göra och jultomten besökte inga spelcasinon heller.

Det var inte så lätt att hitta julstaden Göteborg som Näcken hade trott. Ingen hade sagt till honom att julstaden inte var hela vattenstaden Göteborg utan bara en liten del av staden. Nu var Näcken i alla fall här i Göteborg och inget och ingen kunde hindra honom att hitta julen och jultomten. Näcken hade ju nästan tre veckor kvar till julen.

Copyright: Herbert Kårlin

Näcken besöker varvet i Göteborg

Lucka 7

Näcken ville inte missa varvet i Göteborg. Han hade hört så mycket om de stora båtarna som man hade byggt här, men idag fanns det ingen båt i dockorna och hela området verkade övergivet. Vad hade hänt i Göteborg? När Näcken tittade in i hallarna så visste han att varvet var nerlagt och julen skulle inte ändra något.

Näcken var på väg till julstaden och i varvet fanns det inte ens en chans att hitta ett jultecken, men han ville ändå se torrdockorna och hoppades att se julstaden därifrån. Från dockorna kunde man se ut över hela älven och en större del av Göteborg. Näcken hoppade i vattnet igen och bara en sekund senare började det att klia i skinnet. Det hade aldrig hänt innan. Vattnet var ju hans element.

När Näcken tittade på bottnen förstod han varför det kliade så på hela kroppen. Hela bottnen bestod av väldig giftigt mudder och även om den största delen bara fanns i varvsområdet, så kunde han se att mindre delar fortsatte vägen längs med älven och ut till den stora sjön som Näcken hade hamnat i några dagar tidigare. Näcken, som var ett helt enkelt vattenväsen, kunde inte förstå varför människorna förstörde livet i vattnet, de kunde ju inte heller leva utan rent vatten. Det var tillräckligt dåligt med allt skräp som Näcken redan hade hittat, men gift var mycket sämre och fanns snart över hela världen.

Näcken hade trott att han skulle hitta jul i hela Göteborg, men de senaste dagarna hade Näcken upptäckt att julen inte fanns i hela staden och älven kunde väl inte vara viktig för Göteborg? Näcken visste inte att älvens vatten blev dricksvatten för en del av invånarna och att det kostade väldig mycket pengar innan det illaluktande och delvis giftiga vattnet med all sitt skräp blev till dricksvatten.

Copyright: Herbert Kårlin

Lindholmen får en oväntad gäst

Lucka 6

Näcken fortsatte uppströms och bara efter en minut i det äckliga vattnet var han i Linholmshamnen, ett öde ställe till på sin resa till julstaden. Klockan var halv sex på morgonen och mörkret låg kvar över Lindholmen. Näcken visste inte att de tidigaste båtarna gick över älven först efter klockan sex och livet började inte här förrän strax efter sju.

Den här gången ville Näcken veta varför det inte fanns någon julstämning och vad det var för byggnader med de mörka fönstren. Snart upptäckte han att han befann sig i Göteborgs Science Center, en plats där man bara jobbade, forskade och studerade. Människorna var väldigt konstiga, de gjorde stadsdelar bara för en enda sak. Var det inte roligare att blanda en stad så att julen och jultomten hittade hela staden?

Och vattnet i bassängen var inte särskilt rent det heller. Aldrig skulle Näcken förstå varför människorna slängde sitt skräp i vattnet. Om de bodde, som han, i vattnet, så skulle de förstå vad det betyder att hitta syra i vattnet, att kunna se under vattnet och dricka vattnet som det var. För Näcken verkade varje fisk intelligentare än människorna, och ändå behövde människorna också vatten för att dricka och för att tvätta sig i.

Näcken började fundera om det verkligen var en så bra idé att leta efter julstaden och lämna sina vattenkällor i den svenska skogen. Men även där var det inte längre som för 100 år sedan. Människor med främmande språk hade kommit dit och och lämnade sitt avfall i skogen och i vattendrag. Efter sådana tankar bestämde sig Näcken att fortsätta att leta efter julstaden och jultomten. Kanske den vise mannen visste varför människorna inte längre brydde sig om sina städer.

Copyright: Herbert Kårlin

Näcken hamnar i Sannegårdshamnen

Lucka 5

Besviket lämnade Näcken Eriksberg och fortsatte uppströms längs älven och hamnade i Sannegårdshamnen. Han såg sig omkring och funderade vad det här var för en plats. Det fanns inga båtar i hamnen, längre bort fanns det flera nya hus, men hela området var lika öde som Eriksberg och julkänslan hittade Näcken inte här heller.

På vänstra sidan låg Sörhallsberget som var mer en kulle än ett berg. Näcken undrade lite vad som hade hänt med byggnaderna som tidigare fanns på berget då han upptäckte några rester från dem. Men nu var Näcken upptagen med sina jultankar och han hade inte tid för att leta efter varvshistorien och allt vad som präglade Sannegårshamnen och Sörhallsberget. På och vid den här kullen fanns inga jultecken alls.

När Näckens blickar svävade till höger, upptäckte han Slottsberget, en bebyggd kulle som hade behållit namnet efter ett slott som började förfalla redan i början av 1400-talet. I husen som fanns på berget fanns det åter bara några adventsstakar och lysande julstjärnor. Näcken letade efter julatmosfären och jultomten, men upptäckte bara att det fanns gamla hus på Slottsberget som inte följde några regler. Först trodde Näcken att han hade hamnat i Gamlestan men sedan upptäckte han att de här husen inte var så gamla, de hade byggts i slutet av 1800-talet.

Efter jultecken, barnens skratt och färgglad belysning letade Näcken förgäves vid Sannegårdshamnen. Den femte dagen i Göteborg liknade den innan och han undrade hur stort Göteborg måste vara. Näcken var säker på att julstaden fanns, det gällde bara att leta i den jättestora staden som han var på besök i nu. Normalt föredrog han naturen med sina många sjöar, älvar, åar och tjärn. Vattnet i älven var verkligen inte i hans smak.

Copyright: Herbert Kårlin

Näcken tar en paus i Eriksberg

Lucka 4

Näcken bestämde sig att fortsätta till stan och hoppade i älven igen för att simma till de stora byggnaderna på andra sidan älven. Det tog inte lång tid innan han kom till Eriksberg och han undrade över vad det stora monstret som stod över kanalen väntade på. Näcken visste ju inte att det var bockkranen, ett av Göteborgs landmärken, han trodde att det var ett monster eller en jätte.

Området var nästan tomt, det var kallt och det enda som påminde om julen var några adventsstakar i fönstren. Näcken tyckte att det var konstigt att människorna ville bo här. Det var frostigt och hela stadsdelen verkade tom och ödslig. Inga barn fanns här heller. Litet längre bort byggde de flera hus och Näcken undrade varför man byggde nya hus när de redan färdiga husen såg ut att vara tomma på människor. I en julstad måste det finnas liv, skratt och nöje. Det var ju nästan självklart att han inte hittade ett spår av jultomten i Eriksberg.

Eftersom Näcken aldrig hade varit här under sommaren, när kajerna var fyllda med liv, var han övertygad att Eriksberg bara var en stadsdel för att sova i. Men julstaden Göteborg fanns inte här och vattnet och stranden var inte precis rena heller. Tomflaskor simmade på ytan, fimpar låg på kajen och skräp fanns det här, det verkade som det fanns lika mycket skräp som antalet invånare i Göteborg

För att inte missa något strövade Näcken genom gatorna, tittade på balkonger och granskade kajen. Det började verkligen inte bra här i Göteborg, de som gjorde så mycket reklam om julstaden med många ljus och en julkänsla att man kände jultomten närvarande vid varje hörn. På något sätt måste han ha missat något, men nu ville han verkligen veta var julstaden fanns och var han kunde träffa jultomten. Som tur var hade vi bara den fjärde december och det var några dagar kvar till julafton så han hade tillräckligt med tid för att leta efter julkänslan.

Copyright: Herbert Kårlin

Näcken vid Klippan och Älvsborgsbron

Lucka 3

Näcken satte sig några minuter vid älven och funderade om han skulle använda trolleri för att komma till nästa etapp eller om han skulle fortsätta att simma. Vattnet var inte så inbjudande. Salthalten hade minskat, men nu var vattnet blandat med olja och det fanns så mycket skräp, så han började att drömma om rent vatten och en källa för att tvätta sig i.

Men sen bestämde sig Näcken att hoppa tillbaka i älven då han kunde se den stora bron som hette Älvsborgsbron. Där började ju julstaden och då var det bäst att se härligheten från sitt element, vattnet. Näcken var snabbare än den gigantiska färjan som närmade sig bron och efter två minuter hamnade han vid en kaj direkt framför Älvsborgsbron.

Näcken lämnade vattnet vid Röda Sten och trodde först att det var julens tecken eftersom rött ju var julens färg. När han tittade närmare, så fanns det inte så mycket rött på stenen. Stenen var nerkladdad liksom byggnaden som fanns lite längre bort. Näcken tittade till höger och vänster och upp på den stora bron. Nej, här började kanske Göteborg och en stadsdel med det vackra namnet Klippans kulturreservat, men julen hade inte kommit hit. Att Göteborg var en vattenstad det kunde Näcken tro, men julstaden? Inte ens på bryggan med de gamla båtarna kunde man se att julen närmade sig.

Men snart fattade Näcken att julstaden inte kunde börja på en plats med så få människor. Jultomten letade inte ensamheten som han själv ibland, han ville se lyckliga människor, barn och ljus, han ville höra prat och känna lukten av alla de goda läckerheterna som hörde julen till. Säkert skulle han hitta så en plats om han fortsatte sin resa i det smutsiga illasmakande vattnet.

Copyright: Herbert Kårlin

Näcken anländer till hamnen

Lucka 2

Det var väldigt långt att simma från Vinga till Göteborg, men när Näcken närmade sig hamninloppet, smakade vattnet lite bättre och han tänkte stanna här för att se hur långt man hade kommit med julförberedelserna och om det fanns en plats för honom att stanna en stund. Näcken längtade efter sött vatten, eller ännu bättre en källa.

Hamnen var mycket stor och det fanns många fartyg längs de kilometerlånga kajerna. Näcken letade efter några jultecken eftersom det nu fanns människor och byggnader, var han säker på att han hade hamnat i julstaden Göteborg. Det fanns några julljusstakar i fönsterna, men julen som han hade upplevt i en by i Dalarna för många år sedan hade varit annorlunda. Där var också några jättar som blickade upp mot himlen, men julkänslan infann sig inte hos Näcken.

Vart han än tittade såg han stora maskiner och människor som jobbade hektiskt - och ingenstans fanns där att bo, eftersom saltvatten inte precis var platsen för en Näck. Han funderade nu på hur han skulle fortsätta, i julstaden måste det ju finnas jul! Han gjorde en paus och tittade sig omkring, vad var det här för en plats utan jul?

Nu upptäckte Näcken att han bara hade hamnat i Göteborgs hamn och att staden inte började förrän han kom fram till Älvsborgsbron. Han hade kommit till ett område där man bara var för att arbeta. Jultomten skulle aldrig komma hit, han som gillade människor omkring sig, liv och skratt. Här tyckte Näcken se ett litet problem, eftersom han själv också föredrog människor, men han var inte som jultomten, han gillade ju att lura människorna och hade heller inga julklappar. Men han måste vänta ett tag för att se hur det gick med jultomten.

Copyright: Herbert Kårlin

Näcken besöker Vinga

Lucka 1

Näcken var över 1000 år gammal och när han hörde om Julstaden Göteborg och Vattenstaden Göteborg, så visste han omedelbart var han måste leta efter jultomten som var ännu äldre än han själv. Men då de hade så olika vanor, så hade de aldrig träffats. I år skulle det bli annorlunda och ordet Julstaden låt väldigt trevligt. År 2014 skulle Näcken åka dit för att uppleva julens under och leta efter jultomten.

Tyvärr var inte Näcken så van vid Sveriges geografi, han hade ju bott i så många olika sjöar, älvar, åar och tjärn att han inte kom ihåg vilka av dem som låg i Göteborg. Han öppnade en karta och hittade en väldig stor sjö i Göteborg som han aldrig hade besökt. Där skulle Näcken börja sin resa och med lite trolleri var han snabbt vid Göteborgs västligaste landområde som hade ett namn som låt väldig inbjudande: Vinga.

Men när Näcken smakade på vattnet vid Vingas fötter, så trodde han att han skulle dö, det smakade salt, en smak som alls han inte gillade. Och på ön var det inte bättre, det fanns ingen plats för honom att bo på. Julen började inte så väldigt bra för Näcken och när han letade efter jultecken, så fanns det ingenting som han kunde förknippa med jul och en julstad.

Näcken undrade om jultomten överhuvudtaget skulle komma att besöka ön med det vackra namnet till jul. Här fanns ju inga barn och ingen vuxen som han kunde lura att sätta sig i fara. Nej, här på Vinga ville Näcken inte stanna tills julaftonen. Vattnet smakade så äcklig men Näcken hoppade tillbaka i den stora sjön och simmade genom skärgården och närmade sig på detta sätt stadens centrum. Han besökte inga andra öar och var nästan säker på att de alla liknade Vinga.

Copyright: Herbert Kårlin