Lucka 3
Även på Asperö hittade man föremål från stenåldern som bevisar att den södra skärgården vid Göta älvs mynning var bebodd långt innan Göteborgs historia börjar. Namnet Asperö används första gången på 1200-talet, men ingen vet vilken roll ön spelade på den tiden eftersom namnet berättar bara att det fanns många aspar på ön, ingen berättade oss om det fanns hus och vem öns ägare var. Säkert är däremot att livet var hård på ön och att Asperö upplevde svåra tider med alla stridigheter mellan Danmark och Sverige.
När Karl IX byggde sin Götheborg vid Färjenäs på Hisingen och Gustav II Adolf senare dagens Göteborg fanns det i alla fall några hus på Asperö och 1780 räknade man redan 40 hus. Jämfört med andra öar i södra skärgård fanns här redan under 1800-talet en riktig by. Liksom på Brännö var öborna inte bara fiskare. Majoritet av invånarna var fiskarbönder som hade en båt för att fiska, odlade grönsaker in öns dalgångar och hade en gemensam betesmark på grannön Rivö.
Vändningen kom för Asperö med andra Världskriget. Jordbruket var inte längre lönsam och de sista bonden hade lämnad ön. När kriget var slut och militären hade också lämnad Brännö upptäckte de välbärgade Göteborgare ön som semestermål och de äldre byggnader förvandlades till sommarbostäder. Stanna sommaren på Asperö var i början en lyx och hade även fördelen att den växande utländska turism kunde inte nå en enda ö i södra skärgård. Hela området var till 1997 militärt skyddsområde och utlänningar fick inte närma sig öarna.
De som kommer idag till Asperö hittar inte längre de gamla åkermark. Under 1970-talet blev det modernt att bo på Asperö och att jobba i Göteborg. Snart var åkermarken på ön bebyggd med hus och de tidigare åkrarna blev gräsmatta. Eftersom Asperö inte längre är ett militärt skyddsområde ser man nu under sommarmånader mer och mer utländska turister anlända och Asperö blir, som alla andra öar i södra skärgård en turistisk magnet som går i vilofas när höstvindar börjar blåsa över ön.
Vändningen kom för Asperö med andra Världskriget. Jordbruket var inte längre lönsam och de sista bonden hade lämnad ön. När kriget var slut och militären hade också lämnad Brännö upptäckte de välbärgade Göteborgare ön som semestermål och de äldre byggnader förvandlades till sommarbostäder. Stanna sommaren på Asperö var i början en lyx och hade även fördelen att den växande utländska turism kunde inte nå en enda ö i södra skärgård. Hela området var till 1997 militärt skyddsområde och utlänningar fick inte närma sig öarna.
De som kommer idag till Asperö hittar inte längre de gamla åkermark. Under 1970-talet blev det modernt att bo på Asperö och att jobba i Göteborg. Snart var åkermarken på ön bebyggd med hus och de tidigare åkrarna blev gräsmatta. Eftersom Asperö inte längre är ett militärt skyddsområde ser man nu under sommarmånader mer och mer utländska turister anlända och Asperö blir, som alla andra öar i södra skärgård en turistisk magnet som går i vilofas när höstvindar börjar blåsa över ön.
Copyright Text/Foto: Herbert Kårlin
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar