Julkalender Göteborg

01 december 2016

Från Götheborg till Göteborg

Gustav II Adolf, en av Sveriges mest kända krigarkungar, önskade sig ett stort och starkt Sverige som var på ett enkelt sätt att försvara och var aktat av alla europeiska länder. Men kungen tänkte inte bara på makt och inflytande, han drömde också om rikedom genom handelsstäder. För sistnämnda var en stad vid Göta älvs mynningen ett måste eftersom här fanns det Sveriges enda vattenväg utan tullar, den enda väg till rikedom. Problemet var endast att norrmännen och danskarna fanns väldig nära Göta älvs mynningen.

Gustav II Adolf visste att danskarna hade ett öga på mynningen. När han var barn hade han besökt Götheborg, staden som hans pappa hade byggd här vid älven. Gustav var sju år när sin pappa, kung Karl IX, byggde sitt Götheborg, en stad utan befästning och med en hamn direkt vid vattnet. Och när Gustav var sjutton och blev kung, fanns det bara några stenar kvar från Götheborg och askan var fortfarande varm. Danskarna hade staden fullständig förstört och soldaterna på Älvsborgs Fästingen, på andra sidan av vattnet, kunde inte hindra fienden från att bränna ned hela staden.

Drömmen om en stad vid Göta älvs mynning var ändå bra tyckte Gustav II Adolf år 1611 när han blev Sveriges kung. Visserligen hade den unga kung ärvt en krig mot Ryssland och en till mot Danmark, men Gustav II Adolf var helt säkert på att vinna och skapa en svensk storrike - och staden vid mynningen var en pusselbit. Även namnet Göteborg var ett bra namn med historisk betydelse. Gustav var övertygad att fem år var en realistisk tid för att skapa ett storrike, och för att bygga Göteborg behöves förmodligen inte mer an 24 dagar.

Ändå blev några frågor kvar. Kungen själv var tvungen att kämpa mot fienden och för att bygga en stad måste man vara i den framtida Göteborg. Även de få byggmästare Sveriges behövdes vid fronten. Kanske fanns det en byggmästare för att planera staden, men att han stannade i Göteborg var utesluten. Så växte idén att invandrare skulle bygga Göteborg. Det fanns Holländare och Tyskar som hade pengar, ambitioner och som var lika säker som Gustav II Adolf att Sverige var på väg att bli ett storrike.

24 december 2015

Lilla Bommen och Göteborgs stadskärna

Lucka 24

Vid Lilla Bommen slutade Gustav II Adolf:s Göteborg med två bastioner och en tullstation. Lilla Bommens hamn är den enda hamnanläggning i Göteborg som finns kvar från 1600-talet, men bara en del finns kvar. Det finns inte längre några fraktfartyg i hamnen, det är decennier sedan att fritidsbåtarna tog över hamnen som ligger nära Göteborgs stadskärna. Alla varorna till det stora inköpscentrumet Nordstan, bredvid Lilla Bommen, kommer med lastbilar och inte längre med pråmar eller båtar.

När man idag betraktar hamnen Lilla Bommen så ser man på ena sidan Göteborgs Operan och på andra sidan kontorsbyggnader med Läppstiftet. På torget Lilla Bommen finns det två magasinsbyggnader längs kajen. Endast de båda skjulen går tillbaka till början av 1900-talet och är en rest av den tiden när Lilla Bommen var en plats för godshantering och hamnverksamhet. Tidigt 1900-tal byggdes här ett stationshus och mellan 1880 och sent 1950-tal trafikerade Västgötabanan på platsen.

Barken Viking, som ligger vid Gullbergskajen vid Lilla Bommens, är det största segelfartyg som byggts i Norden, men den fyrmastad barken seglade aldrig för Sverige. Segelfartyget sjösattes år 1906 i Köpenhamn som ett dansk skolfartyg och blev svensk år 1951. I början blev barken Viking i Göteborg en sjömansskola och idag hittar man här ett hotell, en restaurang och konferensanläggningar. Eftersom Barken Vikings högsta mast är högre an Älvborgsbrons brospannet stannar fartyget också in framtiden i Göteborg.

Men även dagens Lilla Bommen skall förändras de kommande åren. År 1936 fylldes kanalen från Lilla Bommen till Gustav Adolf Torg och med den nya Götaälvbron, med namnet Hisingsbro, förändras hela området. Det finns redan planer för nya byggnader, Göteborgare och besökare får en bättre tillgång till vattnet och snart är hamnhistorian vid Lilla Bommen en del av Göteborgs glömda historia.

23 december 2015

Götaälvbron, en länk mellan Göteborgs centrum och Hisingen

Lucka 23

Även om Gustav II Adolf:s Göteborg slutar innan man kommer på Göta älv till Götaälvbron, så är bron den viktigaste förbindelsen mellan Göteborgs centrum och Hisingen, inte bara för bilar, bussar och spårvagnar, utan också för cyklar och fotgängare. Färjan Älvsnabben går endast till Lindholmen och nedåt, Älvsborgsbron leder särskilt till hamnen, industriområdet och i Tingstadstunneln är det förbjudet att cykla och gå. Det är endast Götaälvbron som förbinder staden Göteborg med Hisingen.

Redan på 1870-talet funderade staden Göteborg att bygga en högbro över Göta älv, men det tog 60 år innan man kunde bestämma sig var den nya bron skulle byggas. Sedan gick allt snabbare och 1935, två år efter klartecknet, började man redan med markarbeten. De tyska byggarbetarna som anlitades behövde fyra år för att bygga Götaälvbron, en klaffbro som är 910 meter lång, med tillfarter 1850 meter. Fram till 1968 var Götaälvbron den viktigaste vägen till Oslo och Bohuslän.

Om man går tillbaka till tiden efter andra världskriget, så måste man se Götaälvbron i sammanhang med Frihamnen som fanns alltid på Hisingssidan. Frakten från de stora fartygen måste transporteras över bron och arbetare behövde bron för att komma till hamnen och tillbaka. Götaälvbron spelade den tiden även en viktigare roll för Göteborg än idag. Utan bron Göteborg skulle inte ha utvecklad till dagens industristad. Hamnen skulle nu finnas i Malmö eller en annan stad om Götaälvsbron inte fanns.

Staden Göteborg är bättre med framtidens visioner än med historia och planerar nu att ersätta Götaälvsbron med en nu bro, modernare, lägre och värde att vinna en arkitekturpris. Med den nya bron skall även Frihamnen och Lilla Bommen förändras så att båda sidor av älven blir en enda Göteborg centrum, även om det blir fortfarande nästan två kilometer väg mellan centrum Göteborg och centrum Hisingen.

22 december 2015

Packhusplatsen förvandlas till Packhuskajen

Lucka 22

Packhusplatsen utvecklades i och med att Göteborgs första hamn längs Stora Hamnkanalen gjorde framsteg. I början fanns det här bara en enda träbrygga och i slutet av 1600-talet förvandlades nästa hela platsen till kronans masthamn där mastvirke förvarades och mindre båtar kunde lägga till. Vid platsens yttersta kant byggdes år 1782 det första Sahlgrenska sjukhuset med hjälp av en donation från Nicolaus Sahlgren.

Sjukhuset blev kvar till 1823 och revs 1902. Området Packhusplatsen fylldes igen 1861 och 1870 bygges Posthuset med platsen framför sina fönster. Redan under 1890-talet bestämde man att flytta posthuset, men efter många problem med den nya tomten flyttades Posthuset så sent som 1925 till Drottningtorget där man idag hittar ett av de största hotellen i Göteborg.

Redan 1866 byggdes Stora Tullhuset på Packhusplatsen som fick sitt namn efter Packhuset, ett annat namn för Stora Tullhuset. Samma tiden utvecklades hamn- och varvsaktiviteter i Göteborg och staden planerade en kajanläggning längs Packhusplatsen, dagens Packhuskajen. De flesta husen längs och på Packhusplatsen byggdes under 1900-talet, utom Packhuskajen 8, kallat Kajskjul 8, som är det enda huset som fanns redan 1885 som skjul.

På Packhuskajen finns idag Operan vid Lilla Bommen och Casinot vid Stora Hamnkanalen. Längs kajen finns det världens största flytande fartygsmuseum, Göteborgs maritima centrum Maritiman, som öppnades 1987 när innerhamnen hade tömts med varvskrisen och de stora fartyg lade till vid ytterhamnen. På kvällarna ligger området öde och bara besökarna av Kajskul 8 smyger sig förbi de stora museifartyg som ligger längs kajen.

21 december 2015

Frihamnen 100 år i Göteborg

Lucka 21

Redan 1894 diskuterade man i Göteborg att bygga en större centralhamn för den växande sjöfarten. Det dröjde till 1915 tills stadsfullmäktige kunde enas om platsen för Frihamnen. Efter det att kungen år 1918 gav tillstånd till byggnaden grundades två år senare Göteborgs Frihamns AB och den 31 augusti 1922 invigde kronprins Gustaf Adolf hamnen som skulle komma att förändra Göteborgs framtid.

Fram till 1960-talet var Frihamnen i centrala Göteborg präglad av en pulserande godshantering. Stora fartyg med kaffe, te och bananer lade till. Dygnet runt fanns det aktiviteter längs kajerna och lyftkranarna rörde sig hela tiden som jättar med nya laster. Varje vecka kom två kylfartyg med bananer från Central- och Sydamerika. Varje år kom tio miljoner kartonger om 20 kilo med bananer till Frihamnen. Den sista bananbåten lämnade hamnen i slutet av december 2000.

Mycket förändrades för Frihamnen med 1960-talet. Fartygen blev större, Älvsborgsbron byggdes och Göteborg byggde gigantiska hamnanläggningar långt ute på Hisingssidan. Idag hamnar även bananer i Skandiahamnen och transporteras inte längre i kartonger men i kylcontainrar. Dem senaste tio år lämnade först DFDS Seaways Frihamnen och senare också Stena Scanrail.

Idag är det bara några mindre kryssningsbåtar som lägger till i Frihamnen. För de stora fartygen är Älvsborgsbron för låg och för de finns det ingen chans att komma nära staden. För några år används Frihamnen nu för festivaler och tävlingar men 2021, ett år innan Frihamnen blir 100 år, skall de finnas hus, skolor, affärer och en parkanläggning på Frihamnen och skapa en förbindelse mellan Gustav II Adolf:s Göteborg och Hisingen.

20 december 2015

Stora Hamnkanalen den första hamnen i Göteborg

Lucka 20

År 1620 började arbetet med Stora Hamnkanalen, innan staden Göteborg fanns. Efter två års byggarbete öppnades inte bara kanalen utan även den första hamnen i Göteborg. Från början fanns det här stenkajer som började vid mynningen och lede in till den delen som skulle bli Göteborgs center. Snart byggdes de första husen längs Stora Hamnkanalen. Residenset, som byggdes mellan 1648 och 1650, är det enda huset som finns kvar från den tiden och visar att det var bara de rikaste i den nya staden som hade pengar för att bo längs hamnen.

Om man pratar om Stora Hamnkanalen och den första hamnen i Gustav II Adolf:s Göteborg, så måste man tillägga att det inte var en hamn i dagens mening. Vattendjupet var så lågt att bara pråmar kunde passera och större båtar låg vid Klippan och senare också vid Stigbergskajen. Efter många olyckor på älven och i Stora Hamnkanalen försågs år 1670 sjökartan för Göta älv och kanalen med prickar för att undvika större problem.

För över 200 år blev Stora Hamnkanalen med Skeppsbron och Packhuskajen Göteborgs hamn. Kanalen var mycket frekventerat in på 1900-talet. Längs hela kanalen fanns det båtar och liv, men allt tog slut när man byggde dagens broar som inte kunde öppnas längre. Idag är det bara turistbåten Paddan som under sommaren använder Stora Hamnkanalen, och ibland en kajak eller en mindre motorbåt som vill väcka uppmärksamhet.

Vid Stora Hamnkanalen utspelades också en viktig del av Sveriges historia. Härifrån emigrerade över en miljon Svenskar för att lämna fattigdomen i Sverige med förhoppningen om att ha det mycket bättre på andra sidan av Atlantiska oceanen. Sista byggnaden som de besökte var Gamla Tullhuset som byggdes år 1866. År 2002 öppnades i byggnaden ett av de fyra statliga kasinon och från 2003 flytta även Emigranternas hus in på den övre våningen. Genom ett resecentrum vill staden Göteborg uppmärksama Stora Hamnkanalen på nytt och skapa en ny mötespunkt.

19 december 2015

Vid Rosenlundskanalen börjar Gustav II Adolf:s Göteborg

Lucka 19

Gustav II. Adolf grundade Göteborg fick Erik Dahlberg uppdraget att skapa en fästningsstad som danskarna inte kunde inta. Dahlberg klarade uppdraget och gjorde Göteborg till en av Europas bäst befästa städer. Det fanns inte bara en vallgrav, innanför fanns det sju meter höga stenmurar och utanför flera bastioner med bastionsspetsar ut mot fienden. Befästningsvallarna raserades i början av 1800-talet och idag finns det inte många spår kvar av Gustav II Adolf:s Göteborg.

När man kommen uppströms till Göteborg börjar Gustav II Adolf:s Göteborg vid Rosenlundskanalen. För 200 år sedan förlorade kanalen sin sicksackform och fick en rak sträckning som gjorde det enklare för båtarna att lägga till längs kajen. Rosenlund var från början en av de två viktigaste hamnarna. Hit seglade fraktskutor med tegel, från 1849 fanns det vid dagens Feskekôrka en fiskmarknad och in på 1940-talet var Rosenlundskanalen en viktig hamn för famnved.

Rosenlundskanalen hade en kajlängd från över 1000 meter och vid infarten fanns det ett tullhus där alla varor till staden blev kontrollerade. Under 1800-talet byggde man också några broar som kunde öppnas för båtarna. Rosenlundskanalen är den delen av vallgraven som förändrades mest när man raserade befästningarna, och nu planerar Göteborg förvandla hela området till ett attraktivt och modernt bostadsområde.

Rosenlundskanalen är, som hela kanalsystemet i Göteborg, byggt enligt nederländsk förebild. Kanalen fick sitt namn under 1800-talet efter de många rosenbuskarna som växte här fram till 1840-talet. Rosenlundskanalen var inte bara en fördel för Göteborg. Fram till slutet av 1700-talet tvättade befolkningen sig med vattnet från vallgraven och använde det även i köket. Kanalen var därför också en källa för många dödliga sjukdomar tills den första vattenledningen byggdes år 1789.